Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyskrapsmysteriet, av Lavinia R. Davis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K ent Richards skyndade sig fram
på den .snötäckta gatan med
rockkragen uppslagen kring sin
magra hals. Han gick med huvu-
det framåtlutat mot vinden och de
rödfrusna händerna djupt ner-
stuckna i fickorna. När han svängt
om ett gathörn, hade han inte läng-
re motvind, kunde andas ut och
titta upp. Vid slutet av gatan såg
han plötsligt en halvfärdig sky-
skrapa resa Sig högt upp över sina
kortvuxna:grannar.
Kent stannade på den isbelagda
trottoaren och glömde för ett ögon-
blick bort att han frös, och att vin-
den hittade fram till hans hals hur
omsorgsfullt han än försökte dölja
den i rockkragen. Bygget var långt
ifrån färdigt, men stålskelettets
djärva konturer avslöjade redan
hur storslagen skyskrapan skulle
bli. Kent beundrade dess rena,
enkla linjer och det röda stålets
himmelssträvande Jakobsstege. Det
var ett mäktigt byggnadsverk, en
arkitekturens jätte, som skullediföja
hela den luggslitna trakten$äPpp till
sin egen nivå. >
En bil fulla
körde tätt
tunga h
så
tjä
drö
hade
studier wid ögskolan i
Boston, Sedan h ört i tentamen
redan fö ärminen. Och nu var
hans farbfor David, som bekostat
AA
ALS an AR
hans studier, nere i Chile för att
bygga en bro, medan han själv be-
fann sig här i New York för att
söka något jobb på egen hand.
Kent stannade villrådigt framför
dörren i det plank, som omgav den
halvfärdiga byggnaden, och funde-
rade på om han kanske kunde få
plats på byggnadskontoret. När
han nu kört i sin första tentamen,
hade han ju ingen rätt att drömma
dagdrömmar om ingenjörsarbete.
Och han visste bara alltför väl vad
hans farbror tyckte om folk, som
svikit hans förtroende. Det skulle
vara meningslöst att ens skriva till
v
: Bla . Davis
-TfÅ:s nya
FÖLJETONG
chans att få något, om man kom ti-
digt.
| — Men nu har du nog kommit
för tidigt. Mäster har inte nån an-
vändning för nytt folk just nu.
— Tack, sade Kent, då kommer
jag igen senare. Han fortsatte
längs planket till kvarterets slut
och kände hela tiden hur mannens
blick följde honom. Just innan han
svängde om hörnet, tittade han sig
om. Karlen stod forifftande kvar
med hatten djupisfeddragen i pan-
nan. När hawMarkte, att Kent såg
( ände hansSig I
farbror David och be om att få en
chans till. Någon annan hade ham
inte att vända sig till — hansfför-
äldrar var döda. ;
Han böjde huvudeWBbakåt för ätt
kunna se skyskTapan i hela dess
höjd. I soRblic
des dö
Je förvånadfpå honom.
erkade riktigt arg, inte ba-
tt förargåd över att det var
ött till honom i den
Horgontimmen.
Vad står du här och hänger
för? frågade han. Vad är det du
vill?
— Jag söker ett jobb, sade Kent.
Jag... jag såg i tidningen att det
här bygget var i gång. Det är väl
Phoenix Building, inte sant? Och
jag tänkte det skulle vara större
Sick in på närmaste billiga
esta Han hade varit så an-
Selägen om att vara första man på
platsen vid Phoenix Building, att
han inte fått tid att äta frukost. Nu
insöp han begärligt den tjocka, fuk-
tiga luften i restauranten, lukten av
kaffe, färskt bröd och vidbränt
fett. Det var varmt inne på loka-
len, och Kent sökte sig en plats vid
ett fönster, varifrån han kunde se
hela Phoenixbyggnaden på de två
nedersta våningarna när. Det var
åtskilligt bättre att sitta härinne
och vänta än att stå i kölden ute på
gatan. Och maten skulle inte kom-
ma att kosta så värst mycket.
Kent hade trängt sig in bakom
TEKNIK för ALLA = 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
