Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyskrapsmysteriet, av Lavinia R. Davis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMMANDRAG.
Kent Richards, en ung studerande, som fal-
lit igenom vid sin första tentamen vid en tek-
nisk skola, söker arbete i New York. Han
träffar en jämnårig arbetarpojke vid namn
Sigge Olsson, som också är arbetslös. Båda
försöka sin lycka vid ett stort skyskrapebyg-
ge och lyckas få arbete, tack vare sitt rådiga
ingripande vid ett olyckstillbud. De ha på
känn att allting inte står rätt till vid bygget
och besluta sig för att hålla ögonen öppna.
Sigge klarar arbetet bra, men Kent är ovan
och har svårt att vänja sig vid de stora höj-
derna. Han får kämpa hårt med sig själv
för att hålla sig kvar på de smala ställnin-
garna. Pojkarnas misstankar att sabotage
mot arbetet planeras växer sig starkare.
Xx
— Kasta hit bultarna! ropade en
annan karl, som stod nära byggna-
dens ytterkant. — Vi måste ha vat-
ten nu. På hans ton kunde Kent
höra, att det var förmannen, och
han gjorde som han blivit tillsagd.
Darrande av lättnad kastade han
den lilla säcken med bultarna ifrån
sig och började klättra ned för ste-
gen. Han hade aldrig varit särskilt
styv i att klättra, och dessa öppna
stegar fyllde honom med fasa. När
han äntligen kommit ned till trap-
pan, drog han ett djupt andetag
och började återvinna sin vanliga
säkerhet. Han hade lyckats bära
upp bultarna och åter komma ned
för stegarna. Men skulle han kun-
na fortsätta med det? En gång
kunde han väl klara det, kanske
till och med två gånger. Men gång
på gång, dag ut och dag in? Och
skulle han någonsin kunna gå upp-
18 TEKNIK för ALLA
av
rätt tio meter på den nakna stålbal-
ken, som var lagd över den hisnan-
de avgrunden? Den här gången
hade han haft turen att slippa det.
Men skulle han haft mod att för-
söka, om han hade varit tvungen?
Kent lyssnade till nithamrarnas
öronbedövande larm och visste, att
han inte skulle ha haft mod till det.
III.
Kent hämtar vatten.
RK släpade sig igenom de när-
mast följande dagarna. Han
bar upp vatten, han sprang med
bud, rände upp och ned för trappor
och stegar. Alltid var han i far-
ten, alltid var han omgiven av larm
och buller, hets och förvirring. Han
hade en känsla av att han drömde
en mardröm, i vilken alla föremål
tedde sig helt vardagliga men upp-
förde sig på det mest besynnerliga
sätt. Ett byggnadsverk under ar-
bete motsvarade någorlunda vad
han väntat sig på grund av det bok-
SKYSKRAPS-
MYSTERIET
Började i TfÅ nr 29.
Ni kan börja läsa
den nu.
——
SKYSKRAPSMYSTERIET
| Lavinia R. Davis
TfÅ:s nya
FÖLJETONG
liga vetande han inhämtat under
sina studier. Men det fungerade på
ett helt annat vis än vad han före-
ställt sig. Det var ingen som för-
berett honom på det öronbedövande
larmet, den väldiga höjden, män-
nen som skrek och tjatade och som
allesammans tycktes begripa vad de
gjorde. Det var bara han själv som
inte visste det.
Det enda som han var belåten
med, var att han inte blivit tillsagd
att hämta upp fler bultar till kar-
larna på kranen sedan den första
dagen, och det mesta av hans tid
gick åt till arbete för Joe Casey. Det
arbete han fått, förde med sig, att
han måste dansa efter så många
herrars pipa, att han ibland kände
stor lust att ge närmaste man, som
gav honom en order, ett slag i an-
siktet. Men att lyda Joe Casey sat-
te aldrig sinnet i svallning på ho-
nom. Till och med när det var en
befallning, som lämnade Joes bre-
da irländargap, lät det som en vän-
lighet. |
— Det är en skarp kille, sade
Kent till Sigge, när det en gång föll
sig så, att de stod och väntade på
hissen samtidigt.
— Ja, hans nitarlag är det bästa
i hela stan. Casey förstår att sköta
sin ässja och Cookson att hantera
sin hammare.
— Det var minst tio saker Kent
skulle haft lust att fråga om, men
just i samma ögonblick anlände
hissen med Jones som förare och
Briggs som passagerare. — Mén för
Guds skull, människa, det är far-
-— RE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
