Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyskrapsmysteriet, av Lavinia R. Davis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RE SV
dm Är
SAMMANDRAG.
Kent Richards, en ung studerande, som fal-
lit igenom vid sin första tentamen vid en tek-
nisk skola, söker arbete i New York. Han
träffar en jämnårig arbetarpojke vid namn
Sigge Olsson, som också är arbetslös. Båda
försöka sin lycka vid ett stort skyskrapebyg-
ge och lyckas få arbete, tack vare sitt rådiga
, ingripande vid ett olyckstillbud. De ha på
känn att allting inte står rätt till vid bygget
och besluta sig för att hälla ögonen öppna.
Sigge klarar arbetet bra, men Kent är ovan
och har svårt att vänja sig vid de stora höj-
derna. Han får kämpa hårt med sig själv
för att hålla sig kvar på de smala ställnin-
garna. Pojkarnas misstankar att sabotage
mot arbetet planeras växer sig starkare. En dag
vill man tvinga Kent att gå balansgång över
en balk högt uppe i bygget. Sigge kommer
till hjälp, men de övriga hånar honom. Vid
ett försök att övervinna svindeln balkar Kent
och är nära att förolyckas.
"En kväll, när Sigge går förbi skyskrape-
bygget, råkar han få se några mystiska ljus
uppe bland byggnadsställningarna och hans
misstankar om sabotage på bygget bli allt
större.
(HOris: fr. föreg. nr.)
En klocka till höger om maskinen
ringde en gång. Ögonblickligen
ryckte maskinisten i ett av sina hand-
tag. — Det betyder: lyft, sade han
kort. Klockan ringde igen. — Det ber
tyder: stopp. Så ringde hans andra
klocka två gånger. — Det betyder:
sänk, fortsatte han. — Och när den
ringer igen betyder det: stopp. Han
hade inte hunnit tala ut, innan kloc-
kan ringde på nytt, och hans hand for
blixtsnabbt nedåt.
Alldeles fascinerad tittade Sigge på
honom. Man hörde det surrande lju-
det från den lilla motorn på bultbän-
ken, murarnas klamp, när de körde
in med den ena skottkärran cement
efter den andra på våningen ovanför,
rop och oväsen från olika håll, nit-
hamrarnas skrällande larm uppifrån
stålskelettet. Och i allt detta buller
arbetade Geogan, kranmaskinisten,
som en mullvad djupt nere under jor-
den utan att se vad han gjorde.
Sigge kände en rysning ila utef-
ter ryggraden. Om Geogan bara miss-
tog sig på en enda signal, kunde det
leda till att någon blev nedknuffad.
Om han lät kranen lyfta, när klockan
ringt ”stopp”, om han lät den sänkas,
när de begärt ”lyft” däruppe? Det
skulle gå så lätt för en av de väldiga
röda stålbalkarna att drämma till en
skalle. — Det slutar nog med, att du
blir likadan som Kent, sade Sigge till
sig själv, i det han gjorde i ordning
en ny last med bultar åt sig. Men
Geogan visste nog vad han gjorde,
och dessutom hade mannen vid kra-
nens kabelfäste en wire så tjock
som en mansarm att styra balkarna
med.
I bottenvåningen gjorde Sigge en
liten paus och gick ut för att se hur
stålet lossades. — Hallå du där! ro-
pade någon, när han kom ut ur bygg-
naden. Sigge tittade upp och såg
chauffören, på vars lastbil stålbalken
varit nära att falla första dagen,
Kent och han arbetade i Phoenix
Building.
— Nå hur går det nu? frågade
Sigge.
— O. K., sade chauffören, och pe-
kade med tummen bakåt på sin vagn.
SKYSKRAPSMYSTERIET
av
Li avinia R. Davis
TfÅ:s
FÖLJETONG
Grabbarna ligger i som sjutton. Vi
är snart klara med första lasset.
Sigge såg hur de båda stålarbetar-
na virade om den oerhörda balken
med grova wires. Den ena av dem,
en bjässe till irländare, som hette
O’Connor, producerade kvickheter
utan avbrott, medan han spände stål-
wiren om balken. Den andra mannen,
som var mörk och tystlåten, sade in-
genting men skrattade uppskattande
åt irländarens roligheter. Sigge be-
traktade hans smidiga, kattaktiga rö-
relser, medan han häktade wireän-
darna fast om stålbalken. Han var
indian liksom många av de bästa stål-
arbetarna.
Irländaren hoppade av bilen och
gav en signal uppåt.
Sigge stirrade tills han fick ont i
ryggen. Tjugo våningar högre upp på
stålskelettets översta kant stod kra-
nen. Dess kabel hängde ned som en
metrev från en jättes metspö. Intill
kranen stod en karl, som nerifrån ga-
tan tedde sig liten som en dvärg.
Sigge visste att det var mannen, som
signalerade med klockan ned till Geo-
gan.
O’Connor viftade vilt med den ena
av sina håriga armar. Mannen uppe
vid kranen tycktes reagera omedel-
bart.
— Kling-klang. Sigge trodde sig
nästan kunna höra klockans signal
nerifrån källaren. Kranens ena orm
började i samma ögonblick lyfta.
Wireslingan stramades till, långsamt
och knarrande seglade den kolossala
röda stålbalken upp i luften.
TEKNIK för ALLA 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
