Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Florenz och Dresden 1881-1883. - Den tredje diktsamlingens tillkomst. - Sociala tendenser i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gång om året och ej få veta af »det förskönande
och ideala».
De undertryckta klassernas hat till de lyckligare
lottade har Snoilsky tolkat i Tatterskan,
som triumferar öfver, att det är hennes son,
en bortbyting, som nu är slottets unge herre och
sätter sin häl på tusendens nacke, ja, till och med
känner det slag, han i förbifarten ger henne med sin
ridpiska, som balsam på kinden[1].
Betecknande för Snoilskys dåtida stämning är
hyllningsdikten Till Onkel Adam, det föregående
släktledets demokratiske tendensförfattare, som af
den doktrinära kritiken ofta fick höra onda ord för
det han inlade en viss syftning i sitt skriftställen
och ej nöjde sig att skrifva »blot til Lyst».[2]
Snoilsky hyllar honom såsom den, som först af alla
»förstått och skildrat fattigman», som »narrad af sitt
hjärta beträdde verklighetens gräns» och just genom
tendensen blef Sverige så kär; och han tillåter sig
här det öfverordet om hans verk:
Ej konsten, utan hjärtats snille
Gör oförgänglig poesin.
Till och med en folkrörelse, honom i grunden så
främmande som »goodtemplarismens med förvånande
framgång krönta strid mot spritdryckerna», väcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
