Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gust. Ekman: Framtidsutsikterna för Sveriges järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMTIDSUTSIKTERNA FÖR SVERIGES JÄRNHANTERING 51
områden för produkterna. De utforska konsumenternas anspråk i
avseende på kvaliteten, vilka de på bästa sätt söka tillgodose.
Till dessa kvalitetsstålverk bör man, ehuru formellt orätt, räkna
de bruk, som tillverka välljärn av tackjärn enligt lancashire- eller
wallonmetoderna.
Den andra vägen har följts av de till antalet hastigt ökade
»handelsjärnverken». Dessa använda sig till stor del av råvaror, för vilka
prisbilligheten är huvudsaken. Härtill duger koksblåst tackjärn och
skrot av utländskt ursprung, ja till och med gjutjärnsskrot. Hela
tillverkningen är planlagd så att slutprodukten skall kunna i pris
och kvalitet konkurrera med den från utlandet importerade varan.
Vad kvaliteten beträffar, har detta lyckligt genomförts, men
tillverkningspriset har ej ens före åttatimmarsdagens införande kunnat
nedbringas i nivå med tillverkningspriset för exempelvis tyskt järn.
Dessa bruk äro därför i stort sett hänvisade till att sälja sina
produkter på den svenska, tullskyddade marknaden och deras
produktion kan således ej bli avsevärt större än denna marknads
behov. Deras valsprogram är starkt begränsat i jämförelse med det,
varöver exempelvis de tyska verken förfoga. Handels järn verken ha
likväl utvecklat sig synnerligen kraftigt, beroende på flera
omständigheter. Dels fingo de tillfälle att arbeta in sig i marknaden i
konkurrens med kvalitetsverkens dyrare produkter — man behöver
blott tänka på lancashire järnets utträngande och ersättande med
basisk martin — och dels åtnjöto de från början ett effektivt
tullskydd. Redan vid 1888 års riksdag bestämdes en tull av Kr. 2:50
per 100 kg. för stångjärn, vilken med undantag för grövre profiler,
som dels åsatts lägre tull och dels äro tullfria, sedermera alltjämt
till siffran bibehållits. Skyddet har varit så effektivt, att det svenska
handels järnet ända tills för några få år sedan, så snart det gällt
tullskyddade dimensioner, med fördel kunnat säljas inom landet i
konkurrens med det importerade.
De senare årens händelser hava emellertid åstadkommit en för
våra handels järn verk ödesdiger ändring av dessa förhållanden.
Genom åttatimmarsdagens införande tvingades järnbruken, som måste
arbeta med ständig eld i sina ugnar, att övergå från två skiftlag ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
