Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gust. Ekman: Framtidsutsikterna för Sveriges järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
GTJST. EKMAN
betare till tre. Samtidigt måste årsinkomsten per arbetare ökas, ej
blott med hänsyn till levnadskostnadernas stegring, utan genom
fackförbundens lönepolitik högst betydligt därutöver. Härtill komma
väsentligt ökade förvaltnings- och försäljningskostnader, höjda
skatter, järnvägsfrakter, försäkringskostnader, telefonavgifter och porton
samt en massa nya pålagor och onera av alla slag.
Tillverkningskostnaderna hava härigenom ökats i mycket högre grad för de svenska
järnbruken än för de utländska, särskilt de tyska och belgiska.
Tullskyddet har således blivit otillräckligt och handelsj ärnbruken
kunna numera icke ernå priser, som lämna annat än förlust. Under
1925 ha sådana prisfall inträffat på tyskt och belgiskt järn att
situationen till den grad förvärrats, att den nu är att anse som
ohållbar. Med allvarligt bekymmer frågar man sig, hur framtiden skall
komma att gestalta sig.
Vad kvalitetsstålverken beträffar, te sig förhållandena åtskilligt
ljusare. Dessa vunno i själva verket beaktansvärda fördelar genom
handelsj ärntillverkningens uppkomst och utveckling. Före den
tiden konkurrerade de flesta svenska järnbruk sinsemellan på alla
områden både inom och utom Sverige. De, som lågo under i fråga
om kvalitet, försökte genom billiga priser skaffa sina produkter
av-sättning och lyckades ibland men förstörde därmed priserna på prima
järn och stål. Så gott som alla svenska järnbruk levererade
råmaterial i form av tackjärn, smältstycken, råskenor, göt, billets eller
barends för den utländska tillverkningen av högklassigt stål, men
endast ett fåtal konkurrerade med de utländska verken i
färdigval-sade produkter. I stället sålde de sådana i inbördes konkurrens till
ordinära ändamål, där en lägre kvalitet kunde ha varit god nog?
och därigenom sänkte även de bästa bruken prisnivån för de goda
svenska varorna.
Denna försäljningspolitik, som hade sin ursprungliga orsak i
brukens bristande -kontakt med de utländska konsumenterna och
okunnighet om deras verkliga behov i fråga om kvalitet, alstrade ett till
stor del oberättigat, men även i Sverige förekommande misstroende
mot det svenska stålet. När på 1890-talet prima svenskt
verktygsstål såldes för mindre än 30 öre per kg., under det att likvärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
