Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gust. Ekman: Framtidsutsikterna för Sveriges järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMTIDSUTSIKTERNA FÖR SVERIGES JÄRNHANTERING 55
Det rätta svaret härpå är, att det kunna de göra, om de förmå
anskaffa härtill nödigt kapital, men att detta knappast är tänkbart.
Av statistiken framgår, att Sverige för närvarande årligen
producerar omkring 300.000 tons valsat järn och stål, varav cirka 200.000
tons förbrukas inom landet och 100.000 tons exporteras. Under
antagande av att den inhemska konsumtionen av kvalitetsmaterial är
ungefär lika stor som exporten av basisk metall, är således den
årliga produktionen omkring 200.000 tons från handels järnverken och
cirka 100.000 tons från kvalitetsstålverken. Om de förra skulle övergå
till kvalitetstillverkning, skulle omfattande ombyggnader bliva
nödvändiga. Därjämte skulle såväl den tekniska som den merkantila
ledningen behöva omorganiseras och arbetarne uppläras för den
omlagda tillverkningen. Allt detta fordrar större kapitalutlägg än de
redan hårt pressade handels järnbruken mäkta åstadkomma, och
därtill kommer, att upparbetandet av marknaden för en så väsentligt
ökad produktion av kvalitetsstål är ett arbete, som, även om det
vore möjligt att genomföra, skulle kräva många år av otrolig möda
och omsorg, under vilken tid det nedlagda kapitalet icke skulle ge
någon som helst avkastning. I stället komme ytterligare kapital
att erfordras för att hålla bruken vid liv under dessa år.
Det värsta är emellertid, att den eftersträvade lönande
avsättningen måste anses ouppnåelig under överskådlig tid. De
nuvarande kvalitetsstålverken ha svårigheter nog att behålla den
marknad de tillkämpat sig, och behovet av prima svenskt stål har
åtminstone hittills icke visat sig stiga hastigare än att de med sin
normala utveckling kunnat fylla detsamma.
Även råvaruanskaffningen skulle medföra stora svårigheter, enär
Sveriges bästa tillgångar på kvalitetsmalmer redan omhändertagits
av dessa verk.
Visserligen ha handels järnverken i någon utsträckning upptagit och
skaffat sig avsättning för kvalitetstillverkningar av basiskt stål både
hemma och i utlandet, men detta har i så fall vanligen skett till låga
priser. Ett fortsatt inträngande av detta slag på den starkt
begränsade marknaden för prima stål är till en viss grad tänkbart, men
icke önskvärt, då det skadar ej blott kvalitetsstålverken utan även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
