Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gust. Ekman: Framtidsutsikterna för Sveriges järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
GTJST. EKMAN
händels järn verken själva dels genom konkurrensen i pris och dels
genom den neddragning av det svenska stålets anseende på
världsmarknaden, som med säkerhet bleve följden. Detta är således icke
ur nationell synpunkt att förorda.
Emellertid återstår att efterlysa i vad mån andra möjligheter
kunna och böra utnyttjas för att vidmakthålla den inhemska
tillverkningen av handels järn.
En sådan möjlighet ligger i att staten beviljar den tullförhöjning
av 60 %, ungefärligen motsvarande penningvärdets fall under de
senare åren, varom Jernkontoret ingivit vederbörlig framställning.
Härigenom skulle alltså tullskyddets effektivitet återställas. Dess
beviljande synes redan av detta skäl naturligt och billigt.
Den praktiska olägenheten av den begärda höjningen av
tullskyddet skulle bli en prisförhöjning på allt i Sverige konsumerat
handelsjärn av tullpliktigt slag med omkring 15 kr. per 1.000 kg.
Inklusive importen av sådant järn, vilken fördubblats sedan år 19131),
uppgår denna kvantitet till 300.000 tons, och konsumenterna skulle
alltså få betala 4.5 mill. kr. mera än nu per år. Å en del artiklar
såsom plåt m. m. skulle förhöjningen visserligen bli högre än 15 kr.
per ton, men då restitution å erlagd tull erhålles för större delen
reexporterat järn, torde siffran 4.5 mill. utgöra maximum för
fördyringen.
Dylik restitution är förresten en faktor, som bör tagas med i
beräkningen, då man kalkylerar över järntullarnas inverkan på
maskinindustrien, för vars export förhöjningen därför blir ganska litet
kännbar. För övrigt blir dess inverkan på näringslivet av så
underordnad betydelse att den kan negligeras. Exempelvis på trådspik gör
den ej fullt 3 % på standardlistans pris och för cellulosafabrikerna
ökas järntrådskostnaden med omkring 4 öre per ton massa. Flera
exempel kunna framdragas, som ytterligare visa, hurusom
tullförhöjningen spelar mycket mindre roll för konsumenterna än de
prisförändringar, som uppstå av andra orsaker utan att järnbruken därav
ha någon nytta.
Motståndet mot tullförhöjningen har nog ej enbart sin grund i
r) Konsumtionen av inhemskt järn har samtidigt sjunkit med 10 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
