Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gust. Ekman: Framtidsutsikterna för Sveriges järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMTIDSUTSIKTERNA FÖR SVERIGES JÄRNHANTERING 57
omsorgen om konsumenterna, utan är snarast av rent principiell
natur. Man ma dock undra, om ej den frihandelsståndpunkt, som
motståndarna intaga, mera ar den ståndaktige tennsoldatens än den
verklige frihandels vännens.
Frihandelstanken, tillämpad på en lovlig och ur nationell
synpunkt existensberättigad näring, innebär givetvis att dess utövning
skall vara fri. Nu har dock statsmakten genom
arbetstidsbegränsning, höjda järnvägsfrakter och höjda avgifter av alla slag
reducerat rörelsefriheten och vinstmarginalen för industrien, samtidigt som
denna hårt pressats av enskilda ekonomiska sammanslutningar av
olika slag. För järnhanteringens vidkommande har denna politik
resulterat i att den möjlighet, som förut funnits, att på
hemmamarknaden konkurrera i pris med utlandet nu blivit deri berövad.
Statsmakten har sålunda frångått frihandelstanken men motsätter
sig ändock av frihandelspolitiska skäl det återställande av
tullskyddets effektivitet, som blivit järnhanteringen frånhänt.
Man tyckes ej heller ha insett, att ett hämmande av den utländska
konkurrensen på hemmamarknaden i verkligheten skulle åstadkomma
en friare handel, som skulle bereda fördelar åt de inhemska
järnkonsumenterna. Särskilt gäller detta vår järnmanufakturindustri. Det
nuvarande tillståndet medför, att de större vid kusten belägna
manufakturverken, som äro tillräckligt ekonomiskt starka för att kunna
köpa sin råvara i skeppslaster från utlandet, erhålla denna till vida
billigare pris än de fabriker, som på grund av mindre tillgång på
rörelsekapital endast kunna köpa mindre partier, för vilka de till
följd av sitt läge inuti landet ha att erlägga högre fraktkostnader.
Det är en vittutgrenad småindustri med gamla anor, som nu blivit
lidande till följd av dessa förhållanden. Dess undergång kan icke
lända vårt land till nytta, men däremot vore den till stor skada för
befolkningen i vidsträckta delar av landet. Med ett ökat tullskydd,
varigenom de svenska järnbruken bleve satta i tillfälle att till
småindustrierna leverera råvaror, som ej kostade dessa mycket mera än
verken vid kusten skulle betala för utländsk råvara, skulle de förra
lättare kunna uthärda konkurrensen. De svenska bruken skulle
också erhålla möjlighet att återvinna sin genom tullskyddets
nuva-8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
