Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. von Eckermann: En exposé över svensk järnindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
H. VON ECKERMANN
Den svenska järnindustriens utveckling fram till tiden för
krigsutbrottet 1914 blev visserligen ej inriktad på kvantitativ tävlan,
men genom hög kvalitet sökte densamma behålla och utvidga sin
marknad, särskilt inom dess av ålder förnämsta avsättningsområde,
England, med vilket de gamla förbindelserna från 1600-talet sålunda
upprätthöllos. Början av 1900-talet var som bekant en tidsperiod,
under vilken stormakterna England, Frankrike, Tyskland, Ryssland
och Japan rustade sig till det krig, som alla väntade förr eller
senare skulle komma. Metallurgiskt kan denna tidsperiod
karakteriseras som en strid mellan granaten och pansaret, ena dagen var
pansarkvaliteten så hög, att granaten ej kunde genomtränga
pansaret och nästa dag hade ett järnverk genom än högre uppdriven
kvalitet lyckats framställa granater, som sköto genom det bästa
pansar, för att i sin tur ånyo distanseras av pansarfabrikanterna. De
olika stormakternas arméförvaltningar vände sig i denna konkurrens
till den svenska bruksindustrien för att få de järn- och
stålkvaliteter, som icke kunde överträffas, och på så sätt hade den svenska
järnindustrien vid världskrigets utbrott drivits fram till kulmen av
kvalitativ produktion. Kriget medförde emellertid genom sin
oberäknat stora materialförbrukning en ökning av de svenska
kvalitetsproduktionerna även i kvantitativt hänseende. Då emellertid
kvalitet huvudsakligen är en produkt av sakkunskap och
yrkesskicklighet, och då det gällde att snarast möjligt få järnverken att
producera största möjliga stål- och järnkvantiteter, räckte ej den
yrkesut-bildade personalen till, och kvantiteterna måste köpas på bekostnad
av den gamla kvalitetsstandarden. Härvid bidrog även i stor
utsträckning svårigheten att anskaffa i tillräcklig mängd samma
råmaterial, som man tidigare disponerat under normala förhållanden.
Vad först malmerna beträffar, gick hand i hand med järnverkens
behov av större malmkvantiteter även större utökning av
malmexporten till de krigförande. Hela den mellansvenska Bergslagen
greps av gruvfeber och gruvanläggningarna utökade sin kapacitet
genom nya schakt och nya anrikningsverk, därvid mot de ökade
exportkvantiteterna svarade en allt sämre sovring av den egna
malmen. För träkolanskaffningen började järnverken att utan till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
