Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. von Eckermann: En exposé över svensk järnindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN EXPOSÉ ÖVER SVENSK JÄRNINDUSTRI
133
räcklig erfarenhet i Norrland dels inköpa illa belägna skogstrakter,
som trävaruindustrien ratat, och anlägga egna nya
kolningsanlägg-ningar, dels inköpa fosforhaltiga lövträdskol eller illa kolade
barr-vedskol, som de i normala tider aldrig skulle tagit emot.
Bränslebristen inom landets industri och hushållning i övrigt försvårade
tillverkningen av goda träkol vid en tidpunkt, när behovet var större
än någonsin. I färskt minne står ännu krigsårens bränslekommission
och dess försök att monopolisera träkolsmarknaden, ett försök, som
endast ledde till abnormt uppdrivna träkolspriser och urusla kol med
ty åtföljande stora förluster för järnverken.
Hela vår brukshantering blev också under kriget inriktad på kort
sikt. Ingen visste huru länge kriget skulle vara, men alla trodde,
att det åtminstone ännu skulle vara i många år till, och det gällde
att med de försämrade råmaterialen skörda största möjliga vinster
så länge det varade; — och så länge de försämrade kvaliteterna utan
vidare konsumerades av den enorma materialförbrukningen, gick
man friskt på i ullstrumporna och ökade kvantiteten på bekostnad
av kvaliteten. Man planerade och byggde i omfattande skala nya
verk på grund av ett tillfälligt världsbehov, som genom den inre
desorganisationen inom de krigförande länderna måst vända sig till
Sverige för att fyllas. Man glömde bort, att i och med återgången
till normala förhållanden en hel del av detta tillfälliga världsbehov
under alla förhållanden ånyo måste förloras som en marknad för
svensk industri, och därför stodo också, när fredslutet oväntat kom,
de flesta svenska verken med betydligt större produktionskapacitet
än före kriget, med dyrare underhålls- och
administrationsomkostnader, med stora oamorterade nyanläggningar, men med en
världsmarknad, som hastigt krympte ihop till mindre omfattning än den
någonsin haft förut. Denna utveckling påskyndades också av de
många osunda affärsfusioner mellan organiskt ej sammanhörande
bruksföretag, som tillkommo på grund av tillfälliga abnorma
förhållanden, och som ännu i dag tynga den svenska järnindustrien.
Granskar man krigsårens utveckling ur synpunkt av läget i dag,
finner man, att den förut ganska enhetliga produktionen vid verken,
maskinutrustning och kundkrets inbegripna, undergick en betänklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
