Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ständigt mörker; de trefvade förgäfves omkring
väggarne för att finna ett fönster. Men när de vant
ögat vid mörkret, sågo de i det matta ljus, som den
öppnade dörren släppte in, en hög kandelaber glänsande
lik guld. Botvid, som bar elddon och lykta, slog eld
och tände det målade ljuset i kandelabern. I detsamma
spred sig en stark vällukt som af nejlika och ros,
och för deras bländade ögon visade sig en tafla, som
försattte dem i hänryckning. Under deras fötter låg
en matta af grönt ylle, mjuk och långhårig som gräs;
midt på golfvet var nedsänkt ett marmorkar, hvars
kanter voro belagda med panterhudar; midt i karet stod
på en pelare en bild af hvit marmor, föreställande en
kvinna, som är färdig att stiga i badet. Väggarne voro
målade som grekiska pelargångar, mellan hvilka syntes
landskap i en varm rödgul solbelysning; lagrar och
pomeransträd, blandade med mörka cypresser, afslutade
synkretsen; omkring pelarne lindade sig vinrankor
och klangrosor, hvilka fortsatte ända uppåt taket,
där de från alla sidor möttes i en ofantlig kärfve,
uppburen af små nakna barn med vingar på skuldrorna
och pilbågar i händerna.
Ofvanför dörren stod ordet Vatten.
Botvid var först betagen af de sköna landskapen på
väggarne, men när han såg den hvita marmorkvinnan,
försjönk han i en stilla hänförelse, och han kände
sig oskyldig, stark och på samma gång gripen af
sådana andaktsfulla känslor, som han endast erfarit,
då han hört en vacker sång i en stor kyrka. Giacomo
betraktade honom en stund under tystnad. Därpå sade
han:
»Erkänner du nu det skönas gudomliga makt?»
»Och ändock», svarade Botvid, »öfverträffar det Guds
eget skapade verk!»
»Och ändock öfverträffar det Guds eget skapade verk!»
»Mänskan skulle sålunda vara mäktigare än Gud? Nej,
det är djäfvulens bland verk! Du leder mina tankar på
falska vägar! Och likväl: jag tror jag skulle känna
mig synd-full inför en kvinna, men inför denna bild
är jag ren! Äro då Guds omedelbara skapelser orena,
men syndiga människors rena! Kan det vara så?»
»Det är så måhända!»
»Det må vara hur det vill, men detta är icke synd!»
»Har du någon säkerhet för, att det andra är synd
då?»
Botvid svarade icke.
De släckte ljuset och trädde in i det fjärde
rummet. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
