Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är så märkligt underligt:», sade Mats, »att
pojle-djäflarne ska’ ha rätt att åka fritt.»
»Ser du, det är stadslagen det, ser du», sade Per.
»Ja, men landslagen ger inte så’n rätt.»
»Landslagen gäller inte här», sade Per.
Och så voro de uppe på Stortorget. Här stannade
Per och steg af. Pojkarne voro missnöjda öfver,
att de icke fingo åka längre, men Per bad mjukast om
undseende. Han letade efter något att binda hästen
vid, medan han gick och frågade efter sin broder
Paul, hvars bostad han icke kunde minnas. Då fick
han se en påle med ringar i, midt på torget, och den
tyckte han var bra, och där band han Svarten under
åskådarnes flin och en mängd glåpord, som han icke
förstod. Därpå vände han sig till den, som flinade
minst, och frågade efter köpman Paul. Det var femtio
köpmän Paul och lika många Per, så det kunde inte
upplysas. Per och Mats voro hungriga och gingo ut
för att söka en krog så länge; alltid fick man reda
på Paul, som var en så stor köpman.
Hur de gingo och spånslogo, kommo de ner till
Järntorget. Där var hästmarknad och mycket att
beskåda.
»Nej, se», sade Mats, »stå inte fuxarne där, min
själ!»
Per koxade med stora ögon. Det var verkligen broder
Pauls fuxar, som så hade spökat för honom. En syndig
begärelse att äga dem vaknade i hans lefver, och
han frågade priset. Det var högt tilltaget. Men hur
skulle icke hans hjärta må i bröstet, om han fick
komma åkande efter dem upp till broderns port och
sedan ropa åt körsvennen: tag ifrån fuxarne! ställ
in fuxarne I gif fuxarne hafre! Och hur skulle inte
bönderna fa stora ögon, när han kom hem med dem och
hade Svarten som löshäst bakefter. Han gaf på hand
och blef glad. Skulle hämta dem fram på dagen. Köpet
beseglades med en liten bit mat och lite öl inpå
Järntorgskrogen, och af handlanden fick Per reda på,
hvar fosterbrodern hade sitt hem: sjunde tvärgränden
på vänster hand från Tyska brinken. Per och Mats
började räkna gränderna på Västra Långgatan, men
kommo aldrig så långt som halfvägs till sju, förr
än de måste stanna och titta i bodarne på den mängd
främmande ting, som lågo där till beskådande. Dessutom
var det mycket trångt på gatan och svårt att komma
fram, så att de tornade på gående och åkande, och ofta
fingo de puffar i rygg och bröst, så att de alldeles
råkade ur räkningen och fingo vända om till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
