Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järntorget och börja på nytt. Nar de så hade gått
några gånger, blefvo de trötta och törstiga och
gingo in på en krog. Men när de kommo ut igen,
visste de icke höger eller vänster, och det hade
dessutom blifvit skumt på eftermiddagen. Då erinrade
Per sig Svarten, som inte hade fatt något att äta
eller dricka, och efter mycket frågande kommo de till
stora torget. Men i stället för Svarten och släden,
som voro försvunna, väntade tvenne af stadens svenner,
hvilka, efter att ha skrifvit upp deras namn, togo
Per och Mats i kragen och släpade in dem i häktelset
för att förvaras öfver natten. Per ville försvara sin
frihet för hvad han kallade våldet, men slogs därvid
till marken och bakbands. Han begärde en förklaring,
men den lofvade man han skulle fa dagen därpå och
det så, att det skulle kännas.
De båda fångarne fördes in i ett långt hvälfdt rum
under rådstun, som var uppfylldt med människor af
alla åldrar och villkor. En hornlykta spridde ett
svagt sken öfver de häktade, hvilka sutto eller
lågo på bänkar långs väggarne. Aldrig hade de sett
människor af sådant utseende eller i sådan belägenhet
förr. Deras kläder voro trasiga, deras ansikten
härjade och deras åtbörder vilda; men huru eländiga
och förödmjukade de än voro, ett hade de dock alla
gemensamt, missaktning och ovilja mot de senast
insläppta. Bara tilltalsordet var ett okvädinsord,
och själfva talande ett fördärfvadt språk, gjorde de
narr, så snart bonden öppnade munnen.
»Tag en stol och sitt, bönder>, skrek en halfrusig
bärare mot de inträdande.
Då den intet ondt anande Mats vänligt tackade och
började se sig om efter det obefintliga bohaget,
utbrusto alla närvarande i skratt.
Bäraren, som i anseende till sin betydliga
kroppsstyrka och sin lifliga tunga utvalt sig själf
till ordförande, började nu med domareton förhöra de
nykomne.
»Hvad har ni gjort, bönder, efter ni fatt den äran
inträda i detta välborna sällskap?»
»Vi ha inte gjort något alls», svarade Mats, oaktadt
faderns vinkar, att han skulle tiga.
»Det är alldeles som vi det», sade bäraren; »men om
vi göra ingenting, så är det vår rättighet, men ni,
bönder, ni ä’ gjorda att arbeta! Men ni arbetar inte,
ni I Ni krafsar lite i jordsmulorna på vårsidan och
slänger ut några näfvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
