Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en fännika tyska ryttare med blomsterkransar om
hjälmarne, blåklint och prästkragar, segerminnen
från de nertrampade åkrarne; sedan alla härmästarne
till häst med stora blod-fanan emellan sig och med
lagerkransar om hjälmarne; brandmästaren därefter,
han, som anordnade mordbrandsanläggningarna,
också med lagerkrans; därpå bödeln, företrädd af
två narrar, utan lager; så kommer riksförrädaren,
rikets sannskyldige fiende, herren till Ingelstad,
som icke ville bränna sin väns gård. Han har halm om
hufvudet, silkesrep om halsen och rider baklänges
på en skorfvig märr, under det att narrarne blåsa
hans lof i näfverlurar. Då jubelskränar folket, och
konungen ler. Folket känner icke mannens brott, men
det gör kungen. Så komma svenska knektar med eklöf
om hufvu’na, därnäst profosser och stock-knektar
med krigsfångarne. Landet deras ligger öde, det
sköna Blekinge, men det kunde man icke ta’ med sig,
men folket har man tagit med sig som segerbyte;
de ha visserligen icke guld eller silfver, men de
ha blödande hjärtan och sårade sinnen, och det är
klenoder också; de ha det dyrbaraste de äga med sig,
på armarne, i händerna, men barn hafva icke värde för
andra än ägaren. Tåget afslutas af knektar och spel.
Men uppe på terrassen har kungen satt sig i den lediga
stolen och betraktar det lysande tåget, där han bra
gärna velat vara med, men haft sina anledningar att
frånvara. När hans öga mättat sig något, slocknar
blicken, och han försjunker i slöhet. Hofvet står
aktningsfullt omkring, men svaga hviskningar höras
blanda sig bland vindens sus i granat-träden.
>Nu har han det igen!» hviskar det bakom rosenlagrarne.
»Samvetskval? Hvad?» hviskar det bakom orangerna.
»Skicka efter doktor reverendus!»
»Eller marskalkinnan!»
Just nu tåga fångarne förbi. Då höres, som om det
kom från jorden, ett anskri så sönderslitande,
så genomträngande, att till och med kungen vaknar
upp och ser sig omkring. – Hvad var det? Någon,
som rådbråkas i källaren? – Ett anskri till, men
nu liknande ett tjut af en hynda som föder, långt,
ihållande, en förfärande sång till trumpeternas
och pukornas festmusik. Kungen stiger upp och
trampar marmorgolfvet, som om han gick på en varm
ugnshall. Hofvet är bestört, och man skickar efter hof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
