Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kunglig revolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där fanns verkligen på Drottningholm en
salpetersyrefabrik, hvilken dock fick tjäna som skylt för en mindre
snygg handtering eller två. Af sin store morbror Fredrik
den store hade Gustaf III nämligen lärt att föra krig med
falskt mynt. Sålunda hade han till ryska kriget låtit kapten
mekanikus Appelqvist på skedvattensfabriken förfärdiga både
ryskt pappersmynt, så kallade långrockar, och äfven
guldmynt som icke var af guld. Det var tidens sed, och med
upplysningsfilosofien kunde man ju försvara allt
oförsvarligt. Själen i företaget var dock den fördomsfrie Adolf
Fredrik Munck, som under sitt beskydd upptagit och
exploaterat den hederlige August Nordensköld, alkemisten och
swedenborgaren. Denne hade arbetat på
skedvattensfabriken med guldmakeri, fast troende, och under hans egid
fabricerade de andra sitt afgjordt falska guld; men när han,
den ädle svärmaren, upptäckte, hvartill hans goda namn
begagnades, flydde han.
Emellertid, när nu konungen och Armfelt, misstrogna
som alla hemlighetsmakare, hade smugit sig in i fabriken
och funnit dörrarna öppna för att släppa ut rök, stannade
de att lyssna, ty de hörde talande röster ini laboratoriet.
Kapten Appelqvist satt midt i rökmolnet och talade för
biträdet Bergklint.
»Ser Bergklint, den omständigheten att man aldrig
kommer till klarhet huruvida alkemisterna gjort guld eller ej,
det antyder att Försynen icke tillåter denna hemlighets
spridande, emedan den vore fördärflig för mänskligheten.
Den ädle Nordensköld trodde blindt, och hans afsikt med
guldmakeriet var att göra den snöda metallen värdelös och
därmed tvinga alla att arbeta. ... Nu skall Bergklint höra
hans motivering. Den helige Thomas af Aqvino gjorde
guld af koppar, silfver och antimon. Nu vet Bergklint, att
till en gul metall, brons eller mässing, fordras koppar och
en hvit metall. Det är således kopparn, som gulfärgar den
hvita. Men Bergklint vet också, att man inte får någon
mässing af bara koppar och zink; det skall vara kolpulver
till. Här synes kolet meddela något, som vi ej veta, men
i alla fall ... när Thomas af Aqvino smälter ihop silfver
och koppar, gör han en ädel silfvermässing, som fixeras af
antimonen. Geber, araben i 8:de århundradet, tog koppar
och zink samt fixerade med arsenik. Vår Paykull opererade
med kvicksilfver, järn och antimon. Åt Urban Hjärne, som
icke var lättrogen, uppdrogs att pröfva Paykulls metod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
