Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kunglig revolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den skarpsinnige och lärde mannen blef öfvertygad, att
Paykull gjort guld, och hans utlåtande finns bevaradt i
handskrift i kungliga biblioteket. Swedenborg smälter
koppar och antimon, skakar med kvicksilfver och afdestillerar
det senare. Hvad ha vi gjort nu? Vi ha tagit 16 delar
koppar, 1 del zink och 7 delar platina; och därmed ha vi
fått ett slags guld, som motstår vanliga proberingen med
kallt skedvatten. Nåväl, hvarför syns icke kopparn i sin
blåa skrud, när skedvattnet nu kommer? Jo, därför att den
ädla platinan transmuterat den oädla kopparn och befriat
den från dess gröna jord, som Plato redan talar om. Vet
Bergklint, jag börjar tro, att vi icke äro falskmyntare, utan
att vi gjort guld.»
»Mästare», svarade Bergklint, »det har varit min mening,
men ibland tror jag det icke. Det finns visserligen många
slags guld, och kungsvattnet är icke proban, ty om jag i
svafvelether löser guldsaltet som uppstått ur äkta guld i
aqua regia, så får jag ut ett guld, som icke angrips af
kungsvatten. Det är således guld, men är icke guld ...»
Nu hördes ute i farstun ett stampande af snöiga fötter.
Konungen trängde Armfelt in i en öppen kolskrubb, ty de
voro icke angelägna att synas.
Strax därpå rusade en herre genom korridoren och rakt
in i laboratoriet. Röken retade honom först till hosta, men
äfven till fullt raseri, ty han slog med sin käpp på bord
och bänkar, under det han försökte komma till ordet.
»Hvem var det?» hviskade konungen.
»Det var Munck!» svarade Armfelt.
Och nu hördes inifrån laboratoriet ett uppträde, som om
retorterna exploderat och taket ramlat. Det var den för
sin råhet kände grefve Munck, som skränade:
»Hjälp mig, människa, i Jesu namn! Rädda mig för
satan! – Hvad det är om! Jo, den förbannade Aron Isak
har i Åbo angifvit mig för de 47,000 riksdalerna jag låtit
honom prångla ut i dåligt mynt.»
»Hvad ska’ jag göra då?» hördes Appelqvist.
»Du ska’ säga, att du fått de falska pengarne af Sheldon!»
»Nej, herr grefve, Sheldon är en hederns man ...»
»Det rör mig inte, du skall ta på dig saken, så ska’ du
få rymma sen!»
»Ljuga och rymma? Nej, det gör jag aldrig.»
Nu följde en explosion igen, där käppen spelade första
fiolen. Och rop, hojt, spring ackompanjerade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
