Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappast två veckor hade förgått efter fru
v. Steuchs begrafning då unge Karl sent en natt
kom åter till Ojamaa. Han kom icke ensam, han
hade sin fästmö, en målarinna, med sig. Det var
en liten, blond, blåögd person med kortklippt hår,
pincenez, sportmössa och veston. Alt i hennes
lilla person, säkerheten i hennes uppträdande,
pa-pyrossen hon höll mellan fingrarne, ja själfva
tonfallet i rösten, utvisade att hon var en
kvinnosaks-kvinna och ville vara en om de kvinnliga
rättigheterna djupt medveten person. På hvilka grunder
och hvilka förutsättningar hon bygde sina teorier
kunde hon icke redogöra för. Karl v. Steuch hade,
som ofta är fallet med konstnärer, låtit bedåra sig
af fårg och fägring, friskhet och en viss
hänsynslös ursprunglighet, utan något vidare själsdjup eller
hjärtats värme.
Det unga paret hade kommit till Ojamaa sent
på natten, så godt som direkte från Paris,—Paris,
där kastanj on som bäst stod i sin fägring, där
rhododendron, la France- rosen, guldregnet och
Nizza-lil-jorna nu svämmade öfver i sina fårgers fullhet, deras
saft och deras doft. När fästmön om morgonen drog
upp sin gardin och blickade ut öfver den härjade
nejden och såg vissna kvistar, ris, stubbar och
vindfällen så långt ögat bar, såg vildlieten och barbariet i
det våld, som begåtts mot naturen, släppte hon
med detsamma snöret, så att hela rullgardinen kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
