Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brakande ned från sina krokar och slog i kull
vattenglas och karaffin.
Hon bet sönder ett „sapristi“ mellan sina
hvita, vackra tänder och tilläde:—„på detta ställe
blir jag icke en dag“! Hon klädde sig
skyndsamt och gick ut.
Karl stod djupt upprörd ute på trappan.
Var detta Ojamaa? Här på detta ohyggliga ställe
hade hans älskade, fattiga moder hållit ut år efter
år! Här hade hon längtat, saknat, lidit — och dock
hoppats, dock stannat på sin post! Han blickade
dystert framför sig och hans ögon voro fuktiga af
tårar. Då kom hon som en hvirfvelvind fram och
lät en ström af ord flyta öfver sina röda läppar.
— „Ah quel endroit terrible! Här bli vi icke
länge“! — Det var mer än Karl kunde bära. Han
skylde sina ögon, böjde sitt hufvud ned öfver räcket
kring verandan, och tunga tårar follo ned mellan
hans fingrar öfver de förvildade fläderblommorna
som stucko sig in mellan spjälvärket.—Min stackars,
stackars moder! suckade han. I detsamma körde
där ett landtligt åkdon fram. Det var doktor Holm,
som kom för att med Karl v. Steuch tala om
godsets affärer. Doktor Holm hade haft en
vidlyftig korrespondens med Karl och visat honom många
tjänster och mycken vänskap, alt för hans
moders skull, hvarför också sammanträffandet
mellan den ryktbare unge konstnären och vännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
