Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, se på mig. Pour le présent är jag
icke ritdd, än är jag vacker. Och hon tillägger
sakta, vemodigt leende : ■— Ja, jag blir det länge
ännu, men när jag är gammal, fyratio år, då är
du ännu en ung man. När jag är femtio, är du
i din lefnads blom och jag en undanskjuten
gammal kvinna, plågad af alla svartsjukans kval.
— Ah, hvad är detta för ett tal, sade han
otåligt, nästan skarpt, eller ock tu me n’aimes
pas, du vill icke lefva i Finland, stora världen
har tagit dig, hofvet, prinsessan, konungen. Han
steg upp på tempeltrappan, böjde sig ned öfver
henne och såg henne i ögonen.
Också hon reser sig långsamt, sträcker ut
armarna mot honom. — Gustave, säger hon med
ett bönfallande tonfall i den vackra stämman, och
hennes ögon fyllas af tårar. Gör mig det icke
svårare än det är. Hjälp mig själf att lossa de
ljufva banden, gör det mildt och sakta. Du är
ung, bättre att göra haveri på lyckans haf i
ungdomsåren, man kan då segla in i hamnen,
renovera och åter styra ut på djupen, än i
ålderdomen, då intet mera är att vinna på färden.
Han stod lutad mot en af templets kolonner
och såg dystert framför sig. Skymningen föll
öfver hafvet, svallvågorna, som slogo därutanför
mot fästningsmuren, hördes i den stora tystnaden
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
