Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en sofvandes andning i natten. Mursvalorna
ilögo kvittrande öfver vallarnas krön.
Någonstä-des i fjärran blåstes af en hornorkester en koral.
Soldaterna togo upp melodin, och från tusental
läppar steg sången upp mot sommarnattens ljusa
himmel. Det var en stund af ljuft, heligt allvar.
Gustave François och Gabrielle gingo hand i
hand, tigande ned från platån.
— Nu är det sagdt, hvad jag länge har
burit tungt inom mig — och hon rätade på sig
efter den spänning, i hvilken hon länge lefvat, som
en, som kastar en tung börda ifrån sig — jag
har sagt det öppet och uppriktigt och därför bör
du tro mig, när jag tillägger, att inga andra
känslor eller bevekelsegrunder än de jag sagt förmått
mig därtill. Glöm, hvad som varit — jag kan ej,
kan ej blifva din.
Men Gustave François ville det ej så. I
häftiga ord ber han henne ännu en gång att taga
tillbaka sina ord. Han talar om allt, hvad han
tåligt burit och lidit i åratal för henne. Aldrig
skulle han glömma henne, det ville han gå en dyr
ed på, aldrig sluta hoppas, att hon skulle ändra
sig. Hon lofvade intet, alls intet i det afseende
han bönföll om. Han var nedslagen, bitter, kränkt
och skulle icke finna sig i detta. Oaktadt allt
hvad hon sagt, sökte han yttre skäl för hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
