Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågade efter hans befinnande. Nu markte han,
att Leijonhjelms ansikte var öfverhöljdt af tårar.
Diskret ville han draga sig undan, men
Lei-jonhjelm vände sig mot honom och sade med
mycken värdighet: — En mans tårar falla utan blygsel,
när de falla öfver fäderneslandets och konungens
olyckor. Ack, min herre, jag är upprörd öfver
den svarta otacksamhet, den skändliga låghet, som
dessa herrar visa mot konungen. Och när jag
såg där stallmästaren Otto Bruce, som i lägret
presiderar vid konungens egen kavalierstaffel, såg
denna Klick, konungens öfveradjutant, båda
öfver-hopade med Hans Majestäts nådevedermälen, då
greps jag af så mycken ömkan och sorg, att jag
måste gå bort, att jag icke kunde häjda mina tårar.
Denna, den vackra Leijonhjelms
känslofullhet rörde Gustave François, så att han
presenterade sig för den unga mannen och besvor honom
att blifva hans vän. Leijonhjelm, tröstad af hans
ord, tog hans hand, lofvade honom vänskap och
de unga männen gi.ngo lättare till sinnes öfver
spången, lofvande hvarandra att stå konungen bi
med den största hängifvenhet och ifver. Som om
himlen själf velat lysa öfver deras ädla förbund,
drefvos dimmorna i detsamma undan, och de sågo
ett tjusande, storslaget flodlandskap med
skummande vatten, klippor, glittrande af kvarts och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
