Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning- bör icke frukta dagens domslut, blott
han kan ställa sig så, att framtiden frikänner
honom, mais hélas! La postérité n’aime pas le
vaincu. — Och sant är det, alltid finnes någon
förtjänst hos den som är lycklig, som har lyckats i
lifvet. En gång, när jag talade med honom om
hopens orättvisa, svarade han att ju större
hopens orättvisa är, desto svårare har den att
förlåta sina offer.
Så började de att tala med hvarandra om
sig själfva med en uppriktighet, som förvånade
dem. De förtrodde åt hvarandra sina
lefnads-öden, sina förhoppningar för framtiden och sina
bekymmer och sorger för i dag. De hade sett
h varandra endast någon gång, sett h varan dra med
sympati, nu hade händelsen fogat så, att de förts
till hvarandra i ett ögonblick, som genombäfvade
dem med samma känslor af verklig indignation
och uppriktig sorg. Och som tvänne föremål med
kemisk frändskap till hvarandra, hade de
smultit samman i vänskap, en vänskap som, det kände
de, skulle räcka för lifvet. Gustave François
berättade, att han var éperduement förälskad, men
ack, hon hade afvisat alla hans anbud och detta
på de besynnerligaste grunder. Leijonhjelm
talade om, att han var betagen i en ung skön
kvinna, men också hans låga brann utan hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
