Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Roman breton och dess förberedelser - Romans bretons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är också Lancelot en äktenskapsbrottets dikt, men utan all
tragik, utan all känsla av brottslighet, sensualistisk, nästan
glad såsom under 1700-talet. Chréstien berättar, att han
fått ämnet av Marie de Champagne, och detta är också i
stil med den vid hovet härskande kärleksfilosofien: den
hängivne riddaren, som av kärlek till sin dam är beredd till
varje offer, även av sin ridderliga ära, hövisk i sitt skick
och den tappraste bland de tappre, damen, som kan vara
nästan grym mot honom och som fordrar en obegränsad
hängivenhet, men till sist ger sig åt den trogne beundraren
utan den ringaste tanke på sin äktenskapliga trohet. I
denna form härrör motivet nog från hovet i Champagne, men
som vi sett fanns verkligen en liknande walesisk saga om
Artus’ drottning och hennes älskare Mordred. Olikheterna
mellan denna kort förut av Galfrid nedskrivna walesiska
saga och Chréstiens äro emellertid så stora, att det förefaller
sannolikare, att historien om drottning Guanhumaras eller
Guenièvres otrohet utbildats av bretonerna i anknytning till
en från Wales medförd tradition. Själva huvudmotivet i
dikten, Lancelots färd till det underbara land, där Guenièvre
hålles fången, är nog, såsom Gaston Paris förmodar, en
grekisk folksaga av samma typ som Alkestis- och
Eurydikemyterna. Att redogöra för innehållet förbjudes av de många
spännande händelserna, som skildras med en romantalang,
som visar, att Chréstien och Alexandre Dumas voro
landsmän. Först ett långt stycke inne i romanen får man veta,
vem den hemlighetsfulle “riddaren av kärran“ är, och läsarens
nyfikenhet hålles hela tiden på spänn.
Både i tonen och i själva fabeln står Cligès närmare till
Tristan. Såsom källa till sin roman uppgiver Chréstien en
“bok“ i domkyrkobiblioteket i Beauvais, och sannolikt avsåg
han därmed en latinsk handskrift. Denna var i varje fall
en variant av samma byzantinska roman om Salomo och
Morolf, varom redan talats och som i en annan variant
också ligger bakom Tristan. Denna roman försåg han med
en troligen självuppfunnen inledning om hjältens fader,
lät vidare både far och son besöka konung Artus’ hov;
men för övrigt spelar handlingen i Grekland, och namnet
på hjältinnans trollkunniga amma, Thessala, hänvisar tydligt
på den grekiska traditionen om de trollkunniga thessalskorna.
Liksom i den besläktade Tristansagan är Cligès förälskad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
