Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Inledning - Herder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEBDEES UTVECKLINGSGÅNG 2 1
grämd, i förtid bruten man. Träffande säger Hettner om
honom: “Er ist immer nur anregend, fast nirgends ab-
schliessend und ausgestaltend“. Men han var, som sagt,
en bland århundradets idérikaste personligheter, och att
redogöra för Herders insatser blir nästan detsamma som att
giva en sammanfattning av den nya romantiska rörelsens
program. Hans storhetstid var hans ungdom, 1760- och
1770-talen, då dessa idéer utformades.
Då han kom till Königsberg råkade han där i beröring
med Kant och Hamann, vilka båda fingo stor betydelse för
honom. Av Kant fick han uppslaget till de stora, breda,
sammanfattande synpunkter på den mänskliga utvecklingen,
vilka ligga till grund för Herders följande författarverk-
samhet, det polyhistoriska och filosofiska i detta. Men av
ändå större betydelse blev Hamann genom den känsla, denne
hade för de omedvetna krafterna hos människan, genom
hans sinne för det originellas betydelse och icke minst ge-
nom de författare, till vilka han hänvisade. Det var Ha-
mann, som riktade hans uppmärksamhet på den engelska
litteraturen, särskilt på Shakspere, under det att Kant rik-
tade den på Rousseau. Under den första tiden var det —
såsom Hettner i sin så överlägsna skildring av Herder fram-
håller — nog Rousseau, som hade det bestämmande infly-
tandet på den unge studenten. Han hade liksom Rousseau
haft en hård ungdom och kände liksom denne den skä-
rande motsatsen mellan verklighet och fantasidröm. Lik-
som Rousseau är han en flammande entusiast, ständigt på
högspänn, om än såsom tysk vida mera dimmig och oredig
an den dock i formen alltid klare Rousseau. Men ehuru
själva grundtonen i Herders väsen alltid erinrar om Rousseau,
ehuru Herders stora patos är detsamma som Rousseaus, en
kamp för natur och ursprunglighet, och ehuru det är Rousseau,
som mer än någon annan tryckt sin stämpel på Sturm und
Drang, så var det likväl en annan fransk författare, som
fick en ännu större betydelse för Herders vetenskapliga för-
fattarverksamhet. Det var Montesquieu, vars Esprit des lois
han troligtvis först i Riga lärde känna. Och det betydande
hos Herder är, såsom Blanck framhållit, att hos honom den
från Montesquieu utgående idéströmningen förenas med
Rousseauismen. Och först hos Herder komma de uppslag,
som Montesquieu givit, till full rätt. Montesquieu hade be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
