Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Goethes ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE FÖRE WEIMARTIDEN
GOETHES UNGDOM
Herders största insats var nog det inflytande, han utövade
på den unge Goethe, då de 1770 råkades i Strassburg. Ty
det var då, som grunden lades till Sturm und Drang, den
första rent romantiska, ej blott förromantiska, rörelse, som
kort därefter tog gestalt i Goethes båda arbeten: Götz och
Werther. Denna nya romantiks karaktär har sammanfattats
i dessa satser: den var nationell och folklig, den gick i
Rousseaus anda mot Voltaires, i naturens namn mot kul-
turens, i lidelsens och känslans mot förståndets, i geniets
mot reglerna, och — kanske framförallt — kännetecknas
den av den starka individualismen. Vi hava redan iakttagit,
huru denna rörelse förberetts, särskilt under 1760-talet, i
England, Frankrike och Tyskland, men först nu — med
Goethe — bryter revolutionen ut i medveten och samlad
kraft såsom en frihetsförklaring mot den franska klassiciteten
och upplysningen.
Goethes liv förefaller, åtminstone i det yttre, att vara en
lyckoprinsens saga. Han var av god börd, behövde aldrig
kämpa mot något armod, ägde en manlig skönhet, som måste
imponera på en och var, nådde tidigt en hög samhällsställ-
ning och ett europeiskt rykte, hade en överlägsen begåvning,
som sträckte sig icke blott till diktkonst och vetenskap, utan
ock till praktiska värv, och redan vid unga år tillägnade
han sig en levnadskonst, som besparade honom många sorger.
Och dock är det kanske en och annan, som frestas att önska,
att det vid hans vagga stått en fé, vilken liksom i sagan
skänkt honom den övergående olyckans gåva. En av Ibsens
gestalter säger: Jag fick sorgens gåva, och så blev jag skald.
Den gåvan fick Shakspere, men aldrig Goethe, och likväl
blev han en stor skald. Men hur stort och rikt hans liv
än utformade sig, hade det måhända blivit än rikare, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
