Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Götz von Berlichingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INNEHÅLLET I GÖTZ 4 9
von Walldorf, en ung änka och fränka till biskopen, och
för hennes förförelsekonster faller han, glömmer sin kärlek
till Maria, sitt löfte till Götz och sällar sig åter till hans
fiender. Han får nu Götz förklarad i akt, exekutionstrupperna
rycka mot dennes borg, som Götz försvarar till dess att sista
brödbiten är uppäten. Så ger han sig med löfte om fritt avtåg,
men blir förrädiskt tillfångatagen och förd till Heilbronn.
Där skall han visserligen återfå friheten, men blott så vida
han erkänner sig hava varit rebell. Det vägrar Götz, ty
sin kejsare har han alltid varit trogen, och såsom fri,
“omedelbar“ borgherre har han blott fört krig mot andra
furstar. Han skall då kastas i fängelse, men i detsamma
anländer hans svåger Sickingen — vilken gift sig med den
övergivna Maria — med sina trupper till Heilbronn och
hotar staden med plundring, om ej Götz omedelbart för-
sättes på fri fot. De fega borgarna bli utom sig av skräck,
och Götz blir åter fri. Hans fiender, Weislingen och Adelheid,
rasa. Men snart yppas ett nytt tillfälle för dem till hämnd.
Bondeupproret utbryter, och för att ej de vilda folkskarorna
skola förhärja landet, lovar Götz att bliva deras anförare i
hopp att kunna disciplinera dem. Detta lyckas emellertid
ej, bönderna, som trots Götz’ försök att hålla dem i tygeln,
begått upprörande våldsdåd, bli slagna, Götz, som i för-
tvivlan över deras framfart redan skilt sig från dem, blir
fången, en domstol med Weislingen som president blir till-
satt över honom, och denna dömer honom till döden. Maria,
Weislingens forna trolovade, infinner sig då hos honom för
att bedja om nåd för brodern, Weislingens bättre känslor
taga åter överhand och han river sönder den dödsdom, han
undertecknat. Men denna gång är det för sent. Den demo-
niska, äregiriga Adelheid har redan funnit, att Weislingen
är av ett för vekt virke, ej den hänsynslöse brottsling, hon
trott, hon har redan kastat sina blickar på den blivande
tronföljaren, och Weislingen står därför i vägen för hennes
planer. Genom hans väpnare, som hon också lyckats för-
föra, har hon givit honom ett gift, och då Weislingen
river sönder dödsdomen, är han redan en dödsmärkt man.
Upplösningen följer sedan slag i slag. Weislingen dör av
giftet, den av Adelheid också förrådde väpnaren begår själv-
mord, och das Fehmgericht sammanträder och dömer Adelheid
till döden. Själv dör Götz i fängelset av sina sår, och hans
Schuck. Allman litteraturhistoria. VI. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
