Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Werther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 VÄRLDSSMÄRTAN
här ett nytt inslag: från Young och Ossians dimmiga känslo-
värld. Mellan de bägge romanerna ligga blott tretton år,
men under dessa hade det vuxit upp en ny generation,
mera känslobetonad, mera sentimental än den närmast före-
gående, och det var denna tid, som återfann sig själv i
romanen. Werther har tyskens rikare gemyt, är en svär-
misk drömmare, som ständigt faller i extas och som njuter
av att frossa i sina rika känslor. Mitt hjärta — säger
han — är för mig såsom ett sjukt barn; det får ständigt
sin vilja fram. I långt högre grad än Saint-Preux är han
en naturdyrkare, och redan i det första brevet talar han
om sin tillflyktsort, en trädgård utanför staden, anlagd icke
“av en vetenskaplig trädgårdsmästare“, utan efter en plan,
som “ett kännande hjärta“ uttänkt. Om och omigen kom-
mer han in på landskapsskildringar, men dessa hava icke
den ännu objektiva och lugnt skildrande formen hos Rousseau,
utan äro mera den poetiske drömmarens fantasilandskap,
ofta med ett tycke av teaterdekoration. Så heter det i bör-
jan: “Jag vet icke, om gäckande andar sväva kring denna
trakt eller om det är den varma himmelska fantasien i mitt
hjärta, som gör allt omkring mig så paradisiskt. Strax
utanför byn ligger en källa, en källa, vid vilken jag fjätt-
rats såsom Melusina och hennes systrar. Du går ned för
en liten kulle och befinner dig framför ett valv, som leder
väl tjugo trappsteg ned, och nedanför kväller det klaraste
vatten ur marmorklippor“. Naturen är icke den verkliga,
utan en återspegling av Werthers egen känslostämning, och
utan tvivel var det denna nya, temperamentsfyllda natur,
som kraftigt bidrog till romanens popularitet. Ty denna
var dock en annan än den, som mött läsaren i tidens be-
skrivande dikter.
Werther är vidare en genomförd känsloaristokrat, som
halvt medlidsamt, halvt föraktfullt ser ned på det övriga
människosläktet, vilket saknar hans översvallande rika hjärta.
Överallt stötes han tillbaka av samhällets småsinne, fördo-
mar och etikett; ingenstädes finner han den natur och den
obundenhet, hans hjärta fordrar. Jag har gjort flera be-
kantskaper — skriver han i början — “men något um-
gänge har jag ej funnit. Människornas liv förefaller mig
blott såsom en dröm. Alla sträva de efter att tillfreds-
ställa behov, som icke hava något annat syfte än att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
