Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Klinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 STURM UND DRANG
igen. Men vid hans sida står Miss Karoline såsom en ny
Cordelia, och liksom i Lear söker hon att med musik döva
den gamles raseri.
Anledningen till Wilds världsförtvivlan har varit hans kärlek
till Karoline, och det är henne, han sökt över hela världen,
från Ryssland till Amerika! Lyckligtvis träffas de redan i
andra akten. Men mot dem står det oförsonliga familje-
hatet, och frågan är, om Sturm und Drang skall sluta så-
som Romeo och Juliet. Konflikten tillspetsas ytterligare
därav, att lord Berkeleys son ej är död, såsom fadern tror.
Han har blivit en lika förtvivlad sälle som Wild, blivit
kaparkapten, och då han på fartyget upptäckt den gamle
lord Bushy, har han för att hämnas satt ut honom i en
skeppsjolle på det stormande havet. Blodskulden synes så-
ledes outplånlig, och de båda unga vildhjärnorna, som också
träffas på samma märkvärdiga värdshus, skola duellera. Men
så klaras allt. Lord Bushy är fortfarande vid liv. Besätt-
ningen hade haft medlidande med honom, och jollen, som
sattes ut, hade varit tom, lorden hade blivit räddad och
kommit till Amerika. Där uppenbarar han sig för Berkeley
och förklarar, att hela deras fiendskap berott på ett miss-
förstånd: det hade ej varit han, som bränt ner slottet utan
en annan, vars namn han dock ej anser sig berättigad att
yppa, och det hade varit denne, som drivit Berkeley i lands-
flykt. Att både Klinger och lord Berkeley tro på denna
historia, förefaller oss onekligen egendomligt, men tack vare
denna brist på skepsis slutar allt på bästa sätt. De båda
gamla få igen sina som döda ansedda söner och Wild och
Karoline förenas.
Över allt märka vi motiv från Shakspere, mest natur-
ligtvis från King Lear, men också från Romeo och Juliet,
och Klinger har ej kunnat underlåta att imitera den berömda
balkongscenen. Karoline öppnar sitt fönster: “Natt, stilla
natt! At dig vill jag förtro mig, förtro mig åt eder, ängar,
dalar, kullar och skog, förtro mig åt dig, du måne och alla
stjärnor“. Så varsnar hon Wild i skuggan, och på ett träd
klättrar han upp till hennes fönster. Akta dig — utropar
hon — grenarna kunna brista! “Jag hänger fast vid dina
ögon“ — svarar Wild, och med denna stilblomma börjar
samtalet mellan de båda älskande.
Men mest genomgående är imitationen från Love’s Labours
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
