- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
117

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Leisewitz och Maler Müller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GOLO UND GENOVEVA 117
Genoveva fått sin färg av Götz, Werther och Macbeth.
Från Götz har Muller fått de ständiga scenväxlingarna, den
talrika personalen, den nationellt tyska romantiken, som här
är starkare än i Goethes drama — händelsen tilldrar sig
under den tidigare medeltiden — och även paret Golo och
Matilda hava ett starkt tycke av Weislingen och Adelheid;
en scen, då en försmådd älskare vill mörda den trolösa
Matilda, återgår ganska säkert till en liknande i den första
redaktionen av Götz. Men ännu starkare intryck har Müller
tagit från Macbeth, ehuru detta mera sällan röjer sig i
några detaljer; en scen är dock tydligt imiterad från den,
där Macbeth ser Banquos vålnad framför sig. Och den kvinn-
liga huvudfiguren, Matilda, återgår såväl till Goethes Adel-
heid som till Shaksperes Lady Macbeth. Men viktigast är,
att Müller är den ende av 1700-talets dramatiker, som av
Shakspere lärt sig, huru en rent tragisk karaktär bör skapas.
Vi minnas Shaksperes sätt att dana en dylik. Hjälten ut-
sättes för ett inflytande — ofta halvt eller helt demoniskt —
som är stridande mot karaktärens ursprungliga läggning.
Denna brytes därigenom sönder, övergår till sin motsats,
men lidandet är så djupt, att döden till sist kommer som
en efterlängtad befriare. Dramats uppgift är också, alldeles
som hos Shakspere, att skildra en dylik karaktärsutveckling.
Hjälten, Golo, är en svårmodig, drömmande Werther-
gestalt, med en medeltida riddares dygder, hövisk, tapper
och ädelsinnad. Så utsättes han för en dubbel frestelse,
från Genoveva, som han älskar med en Werthers svärmiska
lidelse, och från den demoniska grevinnan Matilda. Hon
är hans mor, men detta vet han ej av, och hon uppträder
blott såsom hans beskyddarinna. Från henne har han lidel-
sens styrka, från fadern svårmodet och ridderligheten. Det
svårmodiga draget över din panna — säger Matilda — er-
inrar mig om din far; han var en av de ståtligaste riddare
på sin tid. För sonen har hon förberett den mest lysande
framtid. Du har inga föräldrar — säger hon — inga fränder.
Det är jag, som från början låtit uppfostra dig, det är jag,
som gjort dig till riddar Golo. Hon skall äkta den gamle
barnlöse hertigen av Schwaben, och Golo skall få arvsrätt
efter denne. Nu har hon utverkat, att Golo under kors-
tåget skall bliva anförare för den schwabiska truppen och
därigenom få tillfälle att ytterligare utmärka sig. Men Golo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free