- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
125

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Bürger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LENORE 125
folket och handlade om något rysligt mord o. d. Det var
över denna “Bänkelsängerton“ Bürger sökte att höja sig —
utan att fullkomligt lyckas, lika litet som han helt kunde
befria sig från det parodiska inslaget. Den äkta folkvisans
ton kunde han, trots all ärlig strävan, aldrig tillägna sig.
Motivet till Lenore hade han fått från en gammal platt-
tysk spinnvisa: Der Mond, der scheint so helle, die Toten
reiten schnelle, Feinliebchen graut dir nicht? Men detta
motiv har han utfört på följande sätt. Händelsen är för-
lagd till sjuårskriget, således till upplysningsperioden, och
man kan väl knappt tänka sig en tid, som mindre passar
för en spökballad. En dylik hör hemma i medeltiden, icke
i Fredrik den stores och Voltaires århundrade. Dikten börjar
med en nykter relation, som är alldeles främmande för den
äkta balladen, men som däremot återfinnes i marknadsvisan.
Wilhelm hade varit med i slaget vid Prag, och Lenore vet
icke, om han lever eller är död:
Der König und die Kaiserin,
Des langen Haders müde,
Erweichten ihren harten Sinn
Und machten endlich Friede;
Und jedes Heer, mit Sing und Sang,
Mit Paukenschlag und Kling und Klang,
Geschmückt mit grünen Reisern,
Zog heim zu seinen Häusern.
Men bland de hemvändande kan Lenore ej upptäcka Wil-
helm. Modern söker trösta henne, men hon är övertygad
om hans död:
Ach, Kind, vergiss dein irdisch Leid
Und denk an Gott und Seligkeit!
So wird doch deiner Seelen
Der Bräutigam nicht fehlen.
0 Mutter! Was ist Seligkeit?
0 Mutter! Was ist Hölle?
Bei ihm, bei ihm ist Seligkeit,
Und ohne Wilhelm Hölle.
Det tragiska i hjältinnans följande öde skall vara moti-
verat av det blasfemiska i denna förtvivlan, och även detta
drag erinrar mera om den gudsnådliga marknadsvisan än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free