- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
126

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Bürger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126 LENORE
om den äkta balladen, som är en okristnad hedning. Men
så kommer den del av dikten, som onekligen är dess glans-
parti och är som skriven av en verklig skald. På natten
hör Lenore hästtramp utanför; det är Wilhelm, som kommit
för att hämta sin brud: Vid midnatt ha vi sadlat, och från
Böhmen har jag ridit hit, svinga dig upp bakom mig på
min springare, ty till vår brudbädd ha vi ännu hundra mil
att rida! Så skildras den hemska spökritten, som med en
rasande fart går över hedar och genom skogar, följd av
korparnas skri och av skuggestalter, som skymta förbi dem
i månskenet:
Graut Liebchen auch? Der Mond scheint hell!
Hurra! Die Toten reiten schnell!
Graut Liebchen auch vor Toten?
»Ach nein! — Doch lass die Toten!»
Till sist äro de framme, kyrkogårdens gallerport flyger
upp, ryttarens kyller faller av honom, hans huvud förvandlas
till en naken dödskalle och hans kropp till ett benrangel,
hästen sjunker ned genom jorden, och Lenore “kämpar
mellan liv och död“. I månskenet dansa spökena omkring
henne och sjunga:
Geduld! Geduld! Wenn’s Herz auch bricht!
Mit Gott im Himmel hadre nicht!
Des Leibes bist du ledig;
Gott sei der Seele gnädig.
Lenore inbjuder osökt till en jämförelse med Goethes Erl-
könig, som trycktes 1782 och skrivits något år förut. Mo-
tivet hade Goethe fått från en dansk folkvisa, som Herder
tryckt i andra bandet av sina Volkslieder. Det, som först
slår en läsare, är de båda dikternas olika längd. Goethe
behöver blott 32 versrader, Bürger måste hava 256 — så
lång är nästan aldrig den äkta medeltidsballaden, som just
utmärker sig för sin knapphet, alldeles som Goethes. Den
äkta balladen antyder blott situationen, men utvecklar den
aldrig i några detaljer. På samma sätt förfar Goethe.
Redan i de båda första verserna har han givit hela situa-
tionen, miljöen och stämningen:
Wer reitet so spät durch Nacht und Wind?
Es ist der Vater mit seinem Kind,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free