Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Heinse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 0 HEINSES BIOGRAEI
sansdiktningen samt även översatt stycken av Ariosto och
Tasso. Hans stora längtan var, som sagt, att få resa till
Italien och Grekland, och på hösten 1780 kunde han slut-
ligen anträda den så efterlängtade färden. Till Grekland
kom han aldrig, men uppehållet i Italien varade i tre år,
till hösten 1783, och det var under denna tid han planlade
sitt mest betydande arbete, romanen Ardinghello, som han
sedermera vid hemkomsten utarbetade. I bokhandeln kom
den ut först 1787 — möjligen för sent, ty Sturm und
Drang hade då redan sett sin bästa tid. Kritiken blev där-
för ganska nedgörande, och det stora smakoraklet i Weimar,
som nu icke längre var densamme som Stellas författare,
uttalade sig skarpt mot romanens “Sinnlichkeit und abstruse
Denkweisen“. Det oaktat är Ardinghello ett bland de mest
betydande och bäst skrivna arbeten från Sturm und Drang,
och vi skola därför blott sysselsätta oss med detta, ty Heinses
nästa, Hildegard von Hohenthal, gjorde ingen ny insats i
litteraturen. Han dog 1803.
För Ardinghello har Heinse begagnat samma fiktion som
Walpole i The Castle of Otranto: i ett gammalt italienskt
slott hade han upptäckt ett manuskript, och det var detta,
som han nu gav ut. Formen är delvis brevromanens. I den
första boken är det en ung venetianare, som berättar Ar-
dinghellos och sin egen historia; de tre följande upptagas av
brev från Ardinghello och några andra. Men Ardinghello
kan endast med en viss reservation betecknas såsom en
roman; iverkligheten är boken en blandning av resebeskrivning,
konstkritik och roman. I alla tre fallen är den högst märklig.
Händelsen är förlagd till 1500-talet, Paolo Veroneses och
Tizians tid, och Heinse skildrar det Italien, som Ardinghello
då såg, Venedig, Florens, Genova, Rom, Neapel och för öv-
rigt även flera andra trakter. I livfylld skildrargåva står
han här, så vitt jag vågar döma, vida över Goethe i dennes
Italienische Reise, och Heinse är, i stort sett, den förste,
som har en öppen blick för romantikens Italien; Gray, som
i detta fall kan betraktas såsom hans föregångare, kände
han säkerligen ej till — hans brev voro ju för övrigt föga
bekanta — och Heinse inleder därför den långa raden av
dessa skildringar av pittoreskt italienskt liv, som sedan blevo
så vanliga. Heinse har här en sällsport färgrik stil, målar
venetianska, genovesiska och romerska folkfester, rör sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
