Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Heinse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARDINGHELLO
på rösten, att den kvinna, som njutit hans kärlek, varit
icke Lucinde, utan Fulvia, som förklarar honom sin kärlek:
“Du är mitt allt, allt vad jag är och har är din egendom,
du är min herre, du har räddat mitt liv. Också Lucinde
skall bliva din. För dig skall jag offra stolthet och svart-
sjuka.“ Även — skriver Ardinghello — om jag varit en
Joseph, hade flykt varit för sent. Och Fulvia fortsätter:
“Varför skulle vi icke såsom två väninnor kunna älska dig?
Du är en så dyrbar ägodel, att vi båda kunna hava nog av
dig, och även flera andra, om du så vill. Varför skulle
förnuftiga systrar icke fredligt tillsammans kunna hava del
i dig? Varför skola vi hindras av bruk och lagar, som blott
äro till för pöbeln, därför att den är en pöbel, som ej själv
kan regera sig“. Detta är onekligen bokens tendens, och
Ardinghello tillägger själv: “Huru! Är jag då straffbar, där-
för att jag söker det sköna, varhelst jag finner det? Är
icke detta vår andes ädlaste drift? Är icke den eländig, av
Gud förkastad, som icke har, icke följer denna drift? I vad
för en värld är jag, då detta skall vara en naturlast! Det
är blott en för människorna förstörande borgerlig ordning.
Kom, gudomlige Plato, störta denna barbariska lagstiftning
och inför din republik, där åtminstone man och kvinna voro
heliga och fria i sin kärlek“.
Man har ingen svårighet att förstå, att dylika satser upp-
rörde och fortfarande uppröra den tyska moralen. Men i
själva verket var ju detta alldeles samma teori, som Bürger
tillämpat i det verkliga livet och som Goethe förfäktat i
Stella. Skillnaden är blott, att Heinse framlade sin tro såsom
ett naturens frihetsevangelium utan någon sentimentalt ide-
alistisk förklädnad såsom i Stella, och skall man nödvändigt
välja mellan två onda ting, så förefaller Heinses moral min-
dre unken än Goethes. I varje fall: programmet var en
klar konsekvens av Rousseaus och Sturm und Drangs dyrkan
av den mänskliga naturen.
Emellertid ville Lucinde ej låna sig till detta ménage à
trois, och Ardinghello lämnade Genova. I Florens, i Rom
och Neapel upplevde han nya romantiska äventyr och fick
där en ny älskarinna, Fiordimona, som i bacchantisk glöd
och yppig skönhet överträffade de förra och som var lika
frigjord som Fulvia. Hon älskar Ardinghello, men hon vill
icke gifta sig. Låt oss vara uppriktiga — säger hon. En
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
