Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Heinse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 4 ARDINGHELLO
kvinna, som är skön och förmögen, är oklok, om hon låter
pålägga sig ett oupplösligt äktenskapsok. Ogift förblir hon
en gudinna och kan välja sig vilken man hon vill, sina
barn kan hon uppfostra såsom kärlekens fria avkomma. Svart-
sjukan är en onaturlig lidelse. De, som äro verkliga män
och hjältar, borde i stället finna sin glädje i att gemensamt
älska en vacker kvinna, och förlorar väl den ene på att
den andre släcker sin törst ur samma källa?
Fiordimona förfäktar således kvinnans rätt till flera älskare,
liksom Stella förfäktat mannens rätt till flera hustrur. Tan-
ken kan ju ej sägas vara ny, ty den torde hava tillämpats
i alla tider, icke minst på Ludvig XV:s, men här framläg-
ges den icke med lascivitetens löje, utan såsom en del av den
naturreligion, som Heinse ville förkunna. Och till sist ge-
nomföres också detta program, ehuru på ett sätt, som röjer
den verklighetsfrånvända, teoretiskt spekulativa tyska fanta-
sien. Ardinghello nödgas efter ett nytt romantiskt äventyr,
ett nattligt överfall och ett mord, fly från Italien och blir,
utan att avsvärja sin religion, turkisk korsar, får egendom-
ligt nog av sultanen arrendera de folktomma öarna Paros
och Naxos, och där inrättar han en stat, som erinrar både
om Platons republik och om Rousseaus samt även har vissa
beröringspunkter med Thorilds. Naturligtvis rådde fullkom-
lig religionsfrihet. Men den segrande religionen var “döds-
förnekarnes“, vilka trodde, “att naturen var livets eviga
källa och driften till all tillvaros sällhet; i väsentliga punk-
ter stämde ock deras tro med Mahomets lära“. Det förnäm-
sta templet ägnades därför åt naturen. Här samlades ock Ar-
dinghellos forna älskarinnor, Cäcilia, Fiordimona m. fl., och
på dessa “lycksaliga öar“ voro både män och kvinnor “ge-
mensamma“, liksom även all egendom, dock med den vik-
tiga restriktionen, att var och en fick under sitt liv behålla,
vad han förvärvat. Alla hade lika rösträtt, kvinnorna dock
med den inskränkningen att de blott hade 10 procent av
männens. Men för övrigt synes den nya republiken hava
varit lika aristokratisk som Platons, och Heinse framhåller
särskilt rikedomen på slavar och slavinnor, genom vilka
borgarna fingo “överflöd på alla bekvämligheter“. I stället
kunde de ägna sig åt förädlande sysselsättningar och —
krig. Krig, skriver han, åstadkomma visserligen förfärande
olyckor, men ha också goda frukter med sig. Grekernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
