Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Heinse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKDINGHELLO 135
gyllene århundrade kom efter perserkrigen, och “skapelsens
högsta vishet är måhända, att allt i naturen har sina fiender.
Ty det är detta, som väcker livet. Döden är blott ett
skenbart upphörande, och vid det hela kommer den föga i
betraktande. Allt, som andas, är för övrigt blott efter
några få dagar ett annat. Så framt hon ej irriteras för-
sjunker människan i slöhet, och vi måste därför bekriga
varandra, emedan ingen högre stående varelse gör det.“
Dessa sista yttranden röja, att Heinse likväl ej var fullt
övertygad om möjligheten av det njutningsliv, som han i
sin fantasi skapat, och romanen slutar också med orden:
“Men det oblidkeliga ödet gjorde efter en säll tidsperiod
allt detta om intet.“ Lycksalighetens ö kan således tyvärr
aldrig nås i verkligheten.
Heinses roman kom ut 1787, men i själva verket till-
hörde den 1770-talets Sturm und Drang, och under det
nästa årtiondet hade rörelsen fått en i viss mån ny karaktär.
Goethe stod då jämförelsevis utanför litteraturen, och i
stället hade en annan ung författare framträtt, som nu
kom att angiva tonen. Det var Schiller, som 1781 utgav
Die Räuber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
