Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Schiller - Don Carlos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
för att, såsom drottningen och Posa vilja, anhålla om över-
befälet i Flandern. Han har gripits av den politiska idea-
lism, som besjälar dem, vill hindra, att den oblidkeliga her-
tigen av Alba sändes dit att med blod och järn kuva miss-
nöjet, och samtidigt vill han komma bort från drottningens
närhet. Men först tigger han om sin faders kärlek. Filip
stöter honom hårt tillbaka — förgäves har Carlos vädjat
till fadershjärtat och till konungens frisinne, och i förtvivlan
avlägsnar han sig. Men så kommer ett nytt uppslag. Drott-
ningens hovdam, prinsessan av Eboli, har förälskat sig i
honom, skriver till honom en — icke undertecknad — biljett,
i vilken hon förklarar honom sin kärlek, ber om ett möte
och sänder honom en nyckel till rummet — i drottningens
våning. Carlos tror, att brevet är från drottningen, glömmer
sina föresatser och ilar dit, men finner prinsessan Eboli.
Till sist uppklaras misstaget, och den försmådda svär att
hämnas. Av samtalet dem emellan har hon nämligen funnit,
att den, Carlos älskar, är drottningen, och nu allierar hon
sig med Domingo och Alba samt åtager sig att förråda
hemligheten åt konungen. På deras uppmaning lovar hon
ock att med hjälp av en falsk nyckel stjäla drottningens
brev.
Vid den tredje aktens början har konungen fått veta
allt. Men han har lärt sig att misstro människorna. Det
hela kan ju vara en kvinnas förtal, och då Alba och Do-
mingo upprepa beskyllningen, börjar han ana en intrig och
försjunker i ett dystert grubbel. Han känner maktens för-
bannelse, överallt blott tjänare och smickrare, men aldrig
människor, aldrig en vän. Så kommer han att bläddra bland
sina anteckningar och stöter där på namnet Posa. Det slår
honom. Av alla — även av Alba — har han hört idel
beröm över denne unge man. Men på hovet har han aldrig
synts till, och aldrig har han begärt någon nåd. Skulle
han försöka med honom? “Den, som kan undvara mig,
kan säga mig sanningen.“ Så förekallas markisen, och nu
följer glansscenen, vilken — säga, vad man vill — hör till
det ungdomsfriskaste i tysk poesi. Ni har — säger Filip
— gjort mig stora tjänster, och jag vill ej vara er gälde-
när. Utbed er en nåd. “Jag njuter lagens skydd“. Det
gör också mördaren. “Så mycket mera den gode med-
borgaren. Sire, jag är nöjd“. Då konungen likväl söker
Schiiek. Allmän litteraturhistoria. VI. 11
INNEHÅLLET I DON CARLOS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
