Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Schiller - Don Carlos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 PLANEN I DON CAELOS
svagt motiverat, och som jag redan påpekat, brister moti-
veringen även på flera andra väsentliga punkter. Men även
om motiveringen varit bättre, är det dock i strid med Posas
karaktär att förvandla honom till en politisk konspiratör;
en idealist som han får ej använda andra vapen än san-
ningens — med dem bör han segra eller gå under. Och
därtill kommer, att hans politiska program är av en tvi-
velaktig renhet och till sist mynnar ut i en plan att skapa
en koalition mot Spanien, som dock är hans fädernesland.
Han kan väl försvara sig med, att han i första rummet är
världsborgare, tillhör mänskligheten, och vi skola alltid er-
inra oss, att den moderna patriotismen är yngre än Don
Carlos. Men även andra svagheter finnas. Schillers mönster
hade varit Shakspere, och för den veke, drömmande Carlos
samt den handlingskraftige Posa ha tydligen Hamlet och
Horatio föresvävat honom. Men Shaksperes tragik har han
blott ofullkomligt kunnat tillägna sig. Hos Shakspere ut-
vecklas den tragiska karaktären. Någon dylik karaktärsut-
veckling möter oss icke varken hos Posa eller hos Carlos.
Då vi först möta Schillers egentlige hjälte, är han redan
samma oförbrännelige idealist som vid dess slut, och något
tragiskt lidande erfar han knappast. Han finner väl, att
han, ehuru människa, förmätet velat spela försyn och att
han häri haft orätt. Men längre än till detta erkännande
går han icke. Mera i stil med Shaksperes hjältar är då
Don Carlos, som besegrar sin lidelse för att gå upp i Posas
stolta framtidsplaner. Men i motsats till Shaksperes teknik
brytes karaktären icke sönder under denna själsstrid, och
Carlos’ olycksöde är ett fullkomligt yttre och tillfälligt: han
faller ett offer för en hovintrig — det är allt. Det är sant,
att handlingen trots alla brister är till ytterlighet spännande,
erinrar om det spanska dramat, som Schiller dock knappt
kände till. Men för denna spännande handling offrade
Schiller en god del av psykologien. Nästan alla de hand-
lande hava ett enkelt, mycket litet sammansatt själsliv —
så Posa, Alba, Domingo, drottningen, t. o. m. Carlos själv,
och den ende, som ur denna synpunkt intresserar oss, är
Filip II. Lears yttrande om sig själv: “varje tum en konung“
passar in också på honom. Det är något imponerande maje-
stätiskt i hans väsen, grubblet, ensamheten, fanatismen, vek-
heten, människoföraktet, tröttheten, viljekraften — alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
