Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - De sista Stürmer und Dränger - Hölderlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖLDERLINS LYRIK
178
Attika, die Riesin, ist gefallen.
Wo die alten Göttersöhne ruh’n,
Im Ruin gestürzter Marmorhallen
Brütet ew’ge Todesstille nun;
Lächelnd steigt der süsse Frühling nieder,
Doch er findet seine Brüder nie
In Ilissus heil’gem Thaïe wieder,
Ewig deckt die bange Wüste sie.
Mich verlangt in’s bess’re Land hinüber,
Nach Alcäus und Anacreon,
Und ich schlief’ im engen Hause lieber
Bei den Heiligen im Marathon!
Ach! es sei die letze meiner Thränen,
Die dem heil’gen Griechenlande rann,
Lasst, o Parzen, lasst die Scheere tönen!
Denn mein Herz gehört den Toten an.
fylld av ett glödande hat till kulturen och vill helt gå upp
i den stora, allevande naturen. Till sist störtar han sig i
Etna. Då en av hans lärjungar söker hindra honom och
frågar: Skall då allt det härliga i ditt väsen gå under? Så
svarar Empedokles:
Vergehn? Ist doch
Das Bleiben gleich dem Strome, den der Frost
Gefesselt. Thöricht Wesen! Schläft und hält
Der heilge Lebensgeist denn irgendwo,
Dass du ihn binden möchtest, du, den Reinen?
Hölderlin var uteslutande lyriker. Så vitt jag vågar döma
var hans mönster här oftast korlyriken i Sophokles’ trage-
dier, och han lyckas även bäst, då han rör sig med fria,
rimlösa verser, ty hans rim äro ej sällan dialektala. Det är
en sällspord lyftning och fart i dessa dikter, som dessutom i
språkets klang och färg erinra om Schillers. De fyllas av
ett hänfört frihetspatos för de idéer, som samtidigt för-
kunnades av den unga franska revolutionen, han hyllar
mänskligheten, broderskapet, ungdomsvänskapen samt fram-
för allt skönheten. Denna skönhet hade för honom haft sitt
o
hem i antikens Hellas. At denna förgångna, klassiska skön-
het ägnas också hans flesta dikter. Mest koncentrerad kom-
mer hans uppfattning fram i Griechenland, som han skrev
redan såsom ung student i Tübingen, men som trycktes
först 1793 i Schillers Thalia. Den slutar med dessa strofer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
