Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Inledning - Förberedelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I N E D N I N G
FÖRBEREDELSERNA
Anda sedan Petrarcas dagar hade ju den antika littera-
turen stått såsom det oupphinneliga mönstret av all skönhet.
Men den antika litteratur, Petrarca kände, var blott den
romerska, och då man sedan under det nästa århundradet
stiftade bekantskap även med den grekiska, gjorde man icke
någon skarpare skillnad på dem; de betraktades såsom i det
hela likvärdiga, och fortfarande blev det företrädesvis den
romerska litteraturen, som efterbildades. Av 1600-talets stora
författare är det knappt några andra än Milton och Racine,
som tagit några direkta intryck från Hellas. Den franska
klassiciteten ansåg sig likväl vara en återupplivad antik, och
kriteriet på att en författare riktigt återgivit naturen, var
ju diktens överensstämmelse med de antika. Men mot år-
hundradets slut uppstod, såsom vi minnas, en ny rörelse,
representerad av les modernes, som ansågo, att den nya
tiden nu vuxit så stark, att den ej längre behövde gå i
antikens ledband. De nya hade i själva verket gått om de
gamla. Frågan fortfor visserligen att diskuteras under större
delen av 1700-talet, Voltaire och flera andra ledande för-
fattare uppträdde väl mot les modernes, men faktiskt hade
dessa segrat, ty upplysningslitteraturens beroende av antiken
är i varje fall ytterst minimalt. Särskilt var inflytandet
från den grekiska litteraturen obetydligt, isynnerhet i Frank-
rike, där det grekiska språkstudiet så gott som upphörde.
Men ungefär vid århundradets mitt uppstod^en motrörelse,
som till sist mynnade ut i nyhumanismen. Åtminstone in-
direkt utgår rörelsen från Montesquieus epokgörande uppslag
i Esprit des lois och den avgörande betydelse, han där till-
mätte miljöen. För hans efterföljare blev diktningen — var-
med Montesquieu själv knappt sysselsatt sig — i främsta
rummet ett uttryck för denna miljö, för folkindividualiteten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
