Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Inledning - Förberedelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 2 NYHUMANISMENS FÖRBEREDELSER
landets natur, de sociala förhållandena o. s. v. Det var
särskilt Montesquieus engelska efterföljare, som utvecklade
denna tanke, och såsom vi minnas tillämpade Wood den på
Homeros. De homeriska dikterna blevo i följd härav full-
komligt skilda från Vergilius’, och samtidigt blevo de vida
mera realistiska än de varit för den franska klassiciteten. I
samma riktning verkade den nya geniuppfattning, som vid
samma tid började göra sig gällande. Skalden skulle fram-
för allt vara originell, ej följa några mönster; ju mindre vi
efterhärma antiken, dess närmare komma vi den. Den gre-
kiska litteraturens storhet var just denna frihet från före-
bilder och regler; den romerska och den fransk-klassiska
litteraturens svaghet däremot deras slaveri under regler och
förebilder.
Någon modern litteratur i en friare anslutning till den
grekiska uppstod under det egentliga 1700-talet dock icke
varken i Frankrike eller i England. I Frankrike är det
först hos André Chénier vid århundradets slut, som denna
neoantika uppfattning framträder, och hans dikter blevo be-
kanta först ett stycke in på nästa sekel. I England möta
vi väl hos Gray, Collins och några andra en inverkan från
det pindariska odet. Men egentligen var det i Tyskland,
som denna rörelse tog någon fart. Vi hava redan iakttagit
den hos Klopstock, hos Wieland och Gluck samt framför
allt hos Lessing och Winckelmann. För diktkonstens teori
hade särskilt Lessings insats betydelse, ty hans hellenism
mynnade ut i en förkrossande kritik av den franska klassi-
citeten, i det att han visade upp, att den icke var, vad den
trodde sig vara: en återuppstånden antik, och på Lessing
berodde det utan tvivel, att den tyska litteraturen nu kom
att så fientligt vända sig mot den franska klassiciteten.
Denna fientlighet mynnade till sist ut i Sturm und Drang.
Dess primus motor var, såsom vi minnas, Herder, och i
uppfattningen av antiken stod han på väsentligen samma
ståndpunkt som Montesquieus engelska efterföljare: antikens
litteratur var för honom en litteratur bland många, och in-
tresset vid den låg huvudsakligen däri, att den var ett tro-
get uttryck för den grekiska folknaturellen och den grekiska
miljöen över huvud. Men den skulle icke vara något av-
görande mönster, utan varje folk skulle följa sin egen sär-
art. Sturm und Drang ställde sig därför alls ej fientlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
