- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
194

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Den italienska resan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GOETHES STORHETSTID
DEN ITALIENSKA RESAN
Den trettiosjuårige man, som genom Brennerpasset ilade
ned till Italien var en annan än den yngling, som elva år
förut anlänt till Weimar. Han hade kommit dit såsom den
himlastormande författaren till Werther, såsom en hänförd
lärjunge till Rousseau, fylld av det unga släktets revolutio-
nära åsikter, dess sentimentala svårmod och dess sjukliga
fantasi. Uppehållet i Weimar, hovlivet, som ej snördes in i
någon tryckande etikett, de många praktiska göromålen och
de naturvetenskapliga studierna hade givit honom en ny,
mera sund syn på livet. Fortfarande höll han på naturen,
men denna stod icke längre såsom för Rousseaus lärjunge
i en skärande kontrast till kulturen, utan skulle i stället
vara genomsyrad av den högsta andliga odling. Så små-
ningom hade han kommit till den övertygelsen, att detta
jämnmått, denna förening av kultur och natur blott stod
att finna i antikens Hellas, och denna övertygelse var väl
ock den förnämsta drivfjädern till den resa han nu företog.
Det var denna antikens natur och resterna av dess civilisa-
tion han ville skåda. Redan innan han beträtt italiensk
mark, stod detta, nyhumanismens ideal, klart för honom,
och i Italien tillägnade han sig det helt.
Teoretiskt, kanske också praktiskt, står nog detta ideal
över Sturm und Drangs. Men intet vinnes i livet, utan att
något annat värde går förlorat. Så torde nog också här hava
varit fallet. Den helleniska kulturen hade i grunden varit
aristokratisk, vilat på slavarnas arbete. Även Goethes huma-
nitetsideal var blott till för ett lyckligt, utvalt fåtal. I
Italienische Reise har han ett karaktäristiskt yttrande: “Ju
mer jag ser av världen, dess mindre kan jag hoppas, att
mänskligheten någonsin skall kunna bli en vis, klok och
lycklig massa. Kanske finnes det bland millioner världar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free