Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Den italienska resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 9 G HÜMANITETSIDEAI.ET
för att vidgas. Både Götz och Werther hade ställt andra
och högre krav på livet, och det var dessa, som den äldre
Goethe i viss mån uppgav.
Sin nyantika världsåskådning utbildade Goethe vidare
under den italienska resan. Hans skildring av denna, sedan
sammanskriven med ledning av brev och anteckningar, är
utan tvivel ett intressant arbete, men något torrt och kyligt.
För den italienska naturen hade Goethe en öppen blick,
likaså för folklivet, men någon större skildrargåva äger han
knappast. Mest intresserar han sig naturligtvis för konsten.
Men karaktäristiskt för honom är här, såsom man ofta på-
pekat, hans ensidighet. Han, som dock var den nästan
förste, som haft blick för gotikens skönhet, intresserar sig
nu alldeles uteslutande för antiken och högrenässansen. Om
de så storslagna fornkristna basilikorna, om de romanska
och gotiska domerna, om den normandiska konsten, om ung-
renässansens måleri och plastik yttrar han icke ett ord —
det är, som om de aldrig funnits. Att han faller i förtjus-
ning över Raphael, Michelangelo och venetianarna är natur-
ligt, att han beundrar målare som Guercino och Domeni-
chino kan man också förstå — men Carlo Maratta! Någon
särskilt originell uppfattning av antikens skulptur finner
man heller icke, och hans omdömen återgå i det hela till
Winckelmanns. Den största nyttan av sin Italiafärd drog
Goethe nog av uppehållet i Neapel och på Sicilien, ty här ställ-
des han ansikte mot ansikte med hellenisk natur och ett
helleniskt folkliv, som i viss mån levde kvar i dessa nejder.
Utan att Goethe med egna ögon skådat denna natur, hade
han troligen aldrig skrivit Alexis und Dora samt Amyntas.
Det egentliga syftet med resan hade, såsom jag redan
nämnt, varit att återupptaga den diktarverksamhet, som så
länge legat nere, och då han for från Karlsbad, hade han
ock kappsäcken full med manuskript, påbörjade arbeten, ut-
kast och planer. På dem arbetade han ytterst flitigt, full-
bordade Iphigenia, omarbetade Erwin und Elmire och
Claudine von Villabella, samt skrev även på Tasso och Faust.
Efter hemkomsten tillkommo Römische Elegien samt flera
liknande dikter, som ännu återspegla Italiens himmel.
Innehållstråden i Römische Elegien är Goethes kärleks-
historia med Faustina, en romarinna ur folket, änka och
vaktad av en onkel. Men minst lika mycket ha de fått sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
