Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Iphigenia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INNEHÅLLET I IPHIGENIA 201
störande eller onaturligt; händelsen spelar i lunden utanför
Dianas tempel och kräver blott några timmar.
Dramat inledes av Iphigenia med en monolog, i vilken
hon ger uttryck åt sin längtan tillbaka till Grekland, till
det aldrig glömda hemlandet. Om de sinas öden vet hon
ännu intet, blott att hennes far Agamemnon avseglat till
Troja för att börja det stora kriget. Själv hade hon av
Diana förts till skyterna, men “med tyst motvilja“ förrättade hon
sin tjänst såsom prästinna i gudinnans tempel. Av den
följande dialogen mellan henne och budbäraren Arkas få vi
dock veta, att hon i det barbarland, dit hon kommit, utfört
en stor kulturgärning. Hon har med makten av sin kvinn-
liga renhet böjt konungens hårda sinne, hon har mildrat
folkets råa seder och avskaffat de människoofier, med vilka
Dianas kult dittills förrättats. Därefter uppträder Thoas, en
sällsport värdig gestalt. Hans ende son har stupat och nu
erbjuder han Iphigenia sin hand. Men hon vägrar. Förut
hade hon dolt sin börd för Thoas, men nu yppar hon, att
hon tillhör Tántalos’ av gudarna fördömda ätt, vars många
olycksöden hon skildrar. En förbindelse med henne skulle
blott medföra olycka. Då Thoas ej avskräckes härav, hän-
visar hon till sin plikt att tjäna gudinnan. Gott, svarar
Thoas, förbliv då prästinna. Men gudinnan fordrar, att
varje främling, som anländer till vår kust, skall offras åt
henne. Nu hava tvänne infångats: Thu’ deine Pflicht, ich
werde meine thun. Därmed slutar den första akten.
I den andra komma de båda främlingarna till Dianas lund
för att där offras. De äro Orestes och Pylades. Av deras
samtal få vi veta, vad som drivit dem till det ogästvänliga
barbarlandet. Orestes förföljes av hämndens andar, men
Apollo har förklarat: “om du för systern, som mot sin vilja
vistas i helgedomen vid Tauriens strand, till Grekland, så
skall förbannelsen upphöra“. Och nu hade de kommit till
Taurien för att röva den bild, som där stod av Apollos syster
Diana. I tempellunden möta de Iphigenia, som de icke
känna och som icke känner dem, och för henne uppger Py-
lades, som först träffar henne, att de stamma från Kreta,
men att de här tillfångatagits och nu skola offras av henne.
I den tredje akten löser Iphigenia Orestes’ band och för-
klarar, att hon aldrig skall viga någon till döden. Rörd
härav talar Orestes om, vilken han är, och av honom får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
