Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Tasso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INNEHÅLLET I TASSO 207
I den nästa scenen kommer hertig Alfonso, och liksom
fru von Stein föresvävat Goethe vid teckningen av prin-
sessan, är det utan tvivel Karl August, som här fått stå
modell, fursten, som är livligt intresserad för dikt och konst,
som är klok och god, Tassos både herre och vän. Hovet i
Ferrara återspeglar ock Goethes uppfattning av hovet i
Weimar, och Tasso gör sitt inträde med att till hertigen
överlämna det diktverk, han nu fullbordat: Gerusalemme
liberata. De ord, han därvid yttrar till hertigen, återgiva
helt visst Goethes egna känslor för Karl August:
Du warst allein, der aus dem engen Leben
Zu einer schönen Freiheit mich erhob,
Der jede Sorge mir vom Haupte nahm,
Mir Freiheit gab, dass meine Seele sich
Zu muthigem Gesang entfalten konnte.
Alla tre, Alfonso, prinsessan och Leonore, förena sig om
att hylla den store skalden, och Alfonso tar en lagerkrans
från Vergilius’ byst och sätter den på Tassos huvud. Men
akten slutar med en dissonans. Alfonsos betrodde hovman
Antonio kommer från Rom, där han avslutat en för hertigen
mycket förmånlig traktat, alla prisa hans diplomatiska skick-
lighet, även den lättantändlige Tasso, men Antonio, som i
honom vädrar en medtävlare om hovgunsten, svarar honom
icke blott kallsinnigt, utan nästan snäsigt och hånande och
overgar till sist till ett direkt angrepp med anledning av
den lagerkrans, som Tasso bär. Mot Tasso sätter han upp
Ariosto.
Fe båda motståndarna hava således avslöjat sig för oss:
skalden, ädel, svärmisk, blygsam och högsinnad, hovmannen,
avundsam, kallhjärtad och utan lyftning. I den andra akten
skärpes motsatsen. Prinsessan, som iakttagit Tassos för-
stämning vid Antonios ovänlighet, söker att förjaga denna,
framhåller Antonios goda egenskaper och hoppas, att de
skola försonas och bliva vänner. Också jag — svarar Tasso
— hade hoppats detta. Han äger ju allt, vad jag saknar:
Doch — haben alle Götter sich versammelt,
Geschenke seiner Wiege darzubringen;
Die Grazien sind leider ausgeblieben,
Und wem die Gaben dieser Holden fehlen,
Der kann zwar viel besitzen, vieles geben,
Doch lässt sich nie an seinem Busen ruhn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
