Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Wilhelm Meisters Lehrjahre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 DEN NYA BOMANEN
bestämmer sig för att gå in i sällskapet och bliva skåde-
spelare. Men längre kom icke Theatralische Sendung, och
då Goethe efter flera år åter tog upp arbetet, lade han om
det efter en helt annan plan, som för övrigt skymtar fram
redan i de sista böckerna. Det är nu icke längre frågan
om den tyska nationalteatern utan om Wilhelm Meister per-
sonligen: vad skall det bli av honom själv? Eller med andra
ord: hur utbildas Wilhelm Meister till en helgjuten, harmo-
nisk människa? Lösningen av problemet är densamma som
i Tasso: genom att avlägsna det fantastiska i sitt väsen
och genom att med bibehållande av sinnets idealitet med
denna ideala livsuppfattning förena blick för livets realiteter
och dess praktiska uppgifter — således genom att utbyta
Sturm und Drangs världsåskådning mot nyhumanismens.
Teatern uppfattas nu blott såsom en förskola för livet. Men
såsom en dylik förskola kom den att i Lehrjahre intaga ett
oproportionerligt stort rum. Teatern ställes här först i
motsats till det borgerliga livets småsinne och “Philisterthum“.
Men samtidigt framhålles skådespelaryrkets falska glans och
det praktiska livets, särskilt köpmansyrkets, betydelsefulla
uppgifter. Till det yttre utvecklas händelserna i det stora
hela som i Theatralische Sendung. Men det falska i teater-
livet avslöjar sig allt mera, dess glada, bekymmerslösa lätt-
sinne visar sig såsom liderlighet, ihåligheten framträder allt
mera. En utmärkt skådespelare går antingen helt upp i
sina olika roller, men blir då själv i livet ingenting, ingen
individuellt genomförd karaktär, eller också framställer han
verkligen sig själv på scenen, låter sitt inre “skrynklas ned
av obekanta händer“, och blir då till sist osann och tea-
tralisk i sitt liv. Goethe visar oss bägge typerna. Men
liksom i Theatralische Sendung börjar Wilhelm Meister att
redan på det grevliga slottet få blicken öppnad för bety-
delsen av ett aristokratiskt förfinat liv i verklighetens värld.
Han överger också skådespelaryrket, sedan han insett dess
falska idealitet, och nu skall han börja att leva livet.
Men här kommer ett egendomligt avbrott. Hela den
sjätte boken utgöres nämligen av en självständig roman,
Bekenntnisse einer schönen Seele, som faller alldeles utanför
handlingen i Lehrjahre. Wilhelm har fått ett manuskript,
och det är detta, som här meddelas. Denna “bekännelse“
var emellertid en verklig självbiografi i något samma stil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
