Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Wilhelm Meisters Lehrjahre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SKÖNA SJÄLEN 215
som. Rousseaus Confessions och. författad av en väninna till
Goethes mor, en fröken von Klettenberg; detta manuskript
hade Goethe fått i sin hand och skrev nu om det till en
del av sin roman. Uttrycket “en skön själ“ har visserligen
senare fått en halvt komisk bismak, men här är det på sin
plats. Vi hava här en verkligt fin, subtil, för vår tid något
för ömtålig kvinnonatur, som biktar sitt själsliv och allt
mer och mer går upp i religiös mystik. Själv var Goethe
ju icke religiöst anlagd, och han antyder därför också bristerna
i detta ideal. Ett dylikt liv var för honom en annan form
av osund fantastik, av överretning och en något kokett
självbespegling. “Den sköna själens bekännelser“ höra där-
för samman med den nya planen för Lehrjahre. Men onek-
ligen var det en brist i Goethes kompositionsförmåga, att
han icke kunde arbeta in denna förskola i romanens hand-
ling, utan måste förlägga den utanför. Wilhelm Meister
själv genomgår aldrig någon dylik kris, och religionen spelar
icke in i hans utvecklingshistoria.
De båda sista böckerna tilldraga sig åter på ett slott,
Lotharios, och här finner Wilhelm Meister slutligen den
harmoni, vartill han förut strävat. Men idealiteten i denna
värld förefaller oss knappt vara den högsta. Slottsherren,
Lothario, är en Don Juannatur med massor av kärleksför-
bindelser och en något derangerad ekonomi, men dessa små
brister motvägas på ett lyckligt sätt av en fulländad aristo-
kratisk takt i hans uppträdande. Emellertid behöver han
en ekonomisk fru och finner en dylik i Terese — dock
först efter åtskilliga förvecklingar och “upptäckter“, som
något erinra om avslutningen i Vicar of Wakefield. Och
Wilhelm själv blir till sist förenad med Natalie, en harmonisk
kvinnogestalt, i vars väsen idealitet och verklighetssinne
flyta samman.
Wilhelm Meisters Lehrjahre tillhör, som man torde finna,
den grupp av romaner, som fått den yttersta impulsen från
Rousseaus Emile. Den är en uppfostringsroman, blott med
den skillnaden, att den ej behandlar barndomen, utan den
period, då människan är mest mottaglig för intryck och då
därför karaktären får sin egentliga utbildning. Wieland
hade redan i Don Silvio och Agathon givit den tyska publi-
ken dylika bildningsromaner, och i samma stil är Wilhelm
Meisters Lehrjahre. Goethe står även däri på Rousseaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
