Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Wilhelm Meisters Lehrjahre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 WILHELM MEISTERS IDÉVÄRLD
ståndpunkt, att Wilhelm Meister liksom Emile är såsom ett
oskrivet blad. I det ena fallet är det guvernören, som
fyller detta blad, i det andra själva livet, de yttre för-
hållanden, i vilka Wilhelm Meister råkar. Men båda äro
produkter av dessa yttre faktorer, och Wilhelm Meister är
nästan lika temperamentslös, lika osjälvständig som Emile.
Man har därför mycket svårt att förstå, hur en så pass
viljelös och av alla intryck beroende individ skall kunna
förverkliga det människoideal, varom Goethe drömde.
Undersöka vi vidare Wilhelm Meisters idévärld finna vi
denna påfallande trång. Han har sin samtids överdrivna
teaterintresse och lyckas till sist att hålla detta inom rim-
liga gränser. Han får vidare blicken öppnad för det prak-
tiska livets uppgifter. Men därmed punkt. Ty av de
religiösa och filosofiska problemen är han oberörd, och poli-
tiken intresserar honom alls icke. Målet för honom är heller
icke socialt, utan snarast allenast den egna personlighetens
utbildning. Denna personlighet skall bliva såsom ett grekiskt
konstverk, men vara till blott för sin egen skull. Jämför
man detta ideal med det, mot vars osundhet Goethe här
reagerar, eller Sturm und Drang, synes dess överlägsenhet
ingalunda oomtvistbar. Hos Sturm und Drang, i Götz och
i Die Räuber, fanns dock en altruism, som trots alla barns-
ligheter ännu kan värma oss, under det att Wilhelm Meisters
humanitetsideal förefaller oss kyligt och själviskt. Men
man lever icke ostraffat i en småstad som Weimar alldeles
utanför de stora världshändelserna, man är icke ostraffat
medborgare i en stat på några skånska härads storlek och
folkrikedom. I hela sitt liv var Goethe endast fem dagar
i Berlin; det stora, rörliga livet hade han endast såsom en
främling sett i Italien. Hela hans värld var hovcirkeln i
Weimar, och i stil därmed är det, som Wilhelm Meisters
utdaning till livskonstnär sker på några grevliga slott.
Tillvaron utanför dessa får därför lätt ett underordnat in-
tresse. Goethe författade sin roman under den franska
revolutionens värsta dagar. Men av denna och dess idéer
är han märkvärdigt oberörd. Han skrev två misslyckade
dramer, Der Grosskophta, där han behandlade den bekanta
halsbandshistorien, och der Bürgergeneral, ett tämligen klent
skämt med den franska revolutionen efter mönstret av Holbergs
Herman von Bremen. I Hermann und Dorothea har han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
