Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Epos, idyller och ballader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALLADERNA 223
i de “ballader“, han vid denna tid skrev; till en början
använde han dock växelvis termen “romans“. I själva verket
passar ingendera för de dikter, han nu författade: Die Brant
von Korinth, Der Zauberlehrling, Der Gott und die Bajadere.
Men etiketten betyder ju mycket litet — dikterna äro i
varje fall, hur man nu må kalla dem, rena mästerverk.
Sannolikt har Hettner rätt däri, att det var Wolfs Homeros-
kritik, som även här givit honom uppslaget. Balladen kunde
ju betraktas såsom en dylik “homeriddikt“, såsom ett epos
in nuce. Men dessa nya 1797 skrivna ballader hava en
helt annan karaktär än de äldre, Erlkönig, Der König in
Thule, m. fl., vilka till formen anslutit sig till de medeltida
engelska balladerna. De nya erinra däremot alls icke om
dessa, utan äro idédikter i en av balladen alldeles oberoende
form. Der Zauberlehrling är en överlägsen persiflage över
klåparens försök att spela mästare. Der Gott und die Baja-
dere, en bland Goethes mest gripande dikter, har trots det
klassiskt skulpturala i hela byggnaden en underton av djup
personlig känsla, och bakom guden och bajaderen skymtar
man Goethe och den stackars Christiane Vulpius. I mänsklig
gestalt har Guden tagit in hos glädjeflickan, men på mor-
gonen befinnes den man, som delat hennes läger, vara död.
Hans kropp skall brännas, och nu vill bajaderen än en gång
på det flammande bålet vila vid den älskades sida. Men
prästerna svara:
Lebst du doch als Bajadere,
Und so hast du keine Pflicht.
Nur dem Körper folgt der Schatten
In das stille Todtenreich;
Nur die Gattin folgt dem Gatten:
Das ist Pflicht und Ruhm zugleich.
Men hon störtar sig in i lågorna, och då sker undret:
guden återtager sin gestalt, och med den älskade i sina
armar svingar han sig upp till sin himmel.
Högst står måhända den så omstridda dikten Die Braut
von Korinth — så bittert klandrad, därför man i den sett
ett angrepp på kristendomen. Troligen avsåg Goethe aldrig
något dylikt, utan ställde blott rent konstnärligt antik livs-
glädje och fornkristet världshat mot varandra. Men vare
därmed huru som helst är dikten skriven med en fart och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
