Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Schillers historiska och filosofiska studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ESTETISKA AVHANDLINGARNA 245
omogna mänskligheten sörja för sig själv. Stanna i stället
i idéernas ljusa och stilla värld och låt tiden föra idéerna
in i det praktiska livet.“ Således — fly denna tröstlösa
verklighet, lev ditt eget liv och arbeta på din egen person-
lighet, det är det enda du mäktar. Det är denna tanke,
som ligger bakom avhandlingen. Den politiska och borgerliga
friheten — heter det här — “förblir alltid vårt heligaste
goda, det värdigaste målet för våra ansträngningar, det stora
centrum för all kultur. Men blott på en förädlad karaktärs
grundval kan man uppföra denna härliga byggnad. Man
måste först skapa borgare, innan man kan giva dem en för-
fattning. “ Skall världen gå framåt, måste först de enskilda
individerna utbildas till harmoniska personligheter. Och detta
kan, enligt Schillers tro, blott ske genom en estetisk upp-
fostran, genom den drift vi hava till en fri, skönhetens “lek“,
genom vilken vi känna oss såsom på samma gång materia
och ande. Genom denna kunna vi åter närma oss den har-
moni mellan alla själsförmögenheter, som hellenen hade, men
från vilken den moderna kulturen fjärmat oss. Men “leken“
upphör, om den får en viss tendens, söker något annat än
blott skönheten. Det är denna, som bör vara diktens enda
mål, och all tendenspoesi bör därför vara bannlyst.
Härmed hade Schiller kommit Goethe ofantligt nära. I
den helleniska dikten och konsten sågo båda mänsklighetens
blomma, och det högsta för dem bägge var den egna per-
sonlighetens fria, harmoniska, framför allt estetiska utbild-
ning. Men det fanns dock en viss olikhet i deras person-
lighetsideal. Goethes var mera marmorkalit, mera kyligt
och mera själviskt, Schillers mera varmt, mera fyllt av
denna översvallande rika känsla för mänskligheten, som
kommit fram i dikten An die Freude. Hans nya ideal hade
dock ännu något kvar av Sturm und Drangs hänförelse och
ynglingasinne, och över detta ideal dröjer ännu romantikens
skimmer.
Det var också från Schiller, som en svensk nyhumanist
som Tegnér i främsta rummet tog sina intryck, snarare än
från Goethe, och det var även Schiller, som i viss mån gav
uppslaget till den tyska nyromantiken. Dess huvudläror
återfinnas ju redan hos honom: flykten från den kalla, tröst-
lösa verkligheten till idéernas värld och det estetiska livets
allbehärskande betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
